Amalgamfri: Ny hälsa – nytt liv


- Nu har jag blivit pensionär, men jag blir yngre och yngre för varje år, berättade läkaren, som hade fått amalgamet borttaget ur sina tänder. Likadant var det för mig. För femton år sedan kunde jag simma fyra till fem varv i simhallen. Sedan var jag helt slut.
 

Numera är det inga problem för mig att simma 10-30 varv utan att känna mig speciellt trött, säger Nikolai Backström. Han fortsätter:

 

 

- Då var jag inte bara yngre utan rörde på mig mer än nu, eftersom jag var hundägare till en retriever som krävde sina motionsturer.

 

 

- Efter att tänderna blev amalgamfria fick jag inte bara en ny hälsa utan ett nytt liv, säger Uppsalabon.

  

”Föryngringsprocessen” fortsätter för 55-åringen i samma takt som kroppen blir av med det anhopade kvicksilvret. De ena märkliga symptomet efter det andra försvann.

 

 - Jag var på en promenad i skogen med en god vän och frågade honom vilket rakvatten han använde, eftersom jag plötsligt kände en väldigt god doft. Inget, var svaret. Backström fortsätter:

 

- Det visade sig att mitt väldigt begränsade luktsinne höll på att vakna till liv igen.

 

 

Nikolai Backström blev amalgamfri - fick ny

hälsa och nytt liv 

 

 

- Allt eftersom upptäckte jag ”nygamla” dofter som jag med stor förundran kände igen från barndomen. Det verkade som om mitt luktsinne varit bedövat på grund av det ständigt läckande grå-svarta materialet som tandläkaren år efter år hade placerat i min mun. Jag var ett intet ont anande offer för amalgamindustrin och myndigheternas ovilja. Blödande tandkött, extremt tung andning, konstant trötthet, minnesluckor och stora muskelproblem är några av de många problem som lättade som dimma, när solen åter gick upp i mitt liv, uttrycker mannen som i många år undrat vad som var galet.

 

 

 

Halvsjuk

 

- Jag var inte direkt sjuk, bara ”halvsjuk” och inte upptagen av att hitta diagnoser. Så en gång när jag var på besök hos min gamle farbror på 96 år, undrade jag för mig själv vem som var äldst av oss, han eller jag. Det var bara något som inte stämde. Jag kände mig ofta som en riktigt gammal man. Prövade att logiskt få fram ett svar att jag ju inte längre var 23 år utan det dubbla och då kunde jag ju inte förvänta mig annat med hälsan, säger journalisten eftertänksamt.

 

 

Backström arbetade mycket med många olika projekt då och tillstår att ”arbetsnarkomani” också kan ha del i denna konstanta trötthet och känsla av utmattning.

 

 

- Men det här var en sorts stress och oro som gjorde att jag jagade från göromål till göromål. Numera vet jag ju att detta också hade sin orsak i att kvicksilvret cirkulerade runt i kroppen och orsakade problem och fysiska obalanser, säger han.

 

 

En svag muskulatur där smärtorna förflyttade sig från en muskelgrupp till en annan och resulterade i så kallad ”musarm”, vilket var katastrofalt för skribenten som ju hade datorn som sitt viktigaste arbetsredskap.

 

 

 

Diagnosen


Vid den här tiden flyttade Nikolai Backström till Uppsala och kom av en händelse i kontakt med en man som hade ett engagemang i Amalgamskadefonden.

 

 

- Efter ett tag kom vi in på min hälsosituation och underliga symptom som bland annat  mina ömma underarmsmuskler, som när det var som värst, till och med gjorde ont när de kom i kontakt med täcket i sängen, berättar han.

 

 

Mannen från Amalgamskadefonden, upplyste ganska direkt om att här var det antagligen tal om amalgamskador och om amalgamet togs ut, skulle nog även musklerna bli bra igen.

 

 

- Till min stora förvåning berättade han också att fonden kunde hjälpa till med tandläkarkostnaderna, som de tack vare ”faddrar” hade möjlighet att göra vid den tiden. Jag behövde bara göra en ansökan… Det verkade nästan otroligt och jag tänkte att han kanske har fel, men att fylla i en ansökan kostade ju ingenting, säger Backström.

Sedan föll detta i glömska.

 

 

Ett år senare ringde en person från Amalgamskadefonden och talade om att hans ansökan låg överst i högen. En tandläkare som var specialist på att ta ut amalgamfyllningar på ett säkert sätt hade fått pengar för att göra denna sanering åt honom. Saneringen kunde börja när som helst.

 

 

  - Jag trodde knappt att det var sant, säger han med ett snett leende för att illustrera det obegripliga i hela denna något surrealistiska situation.

 

 

- Ännu mer ofattbart var det när specialisttandläkaren dessutom erbjöd sig att för egen räkning stå för kostnaden för bland annat fyra broar, som behövde sättas in i den tidigare så svarta munnen. Det var som en gåva ifrån himlen, säger Backström.

 

 

 

Gåvan


Gåvan öppnades med ett papper i taget – det ena tandläkarbesöket efter det andra och till sist kunde en ny tandrad skönjas, även en ny hälsa och ett nytt liv.

 

 

- Jag kunde märka skillnaden efter första gången i tandläkarstolen. Fler och fler av symtomen försvann. Först slutade tandköttet att blöda. Jag åt även stora mängder av speciella vitamin- och mineralpreparat, som är nödvändigt för att samla upp och föra ut kvicksilvret från kroppen.

 

 

- En läkare som höll föredrag om amalgamets skadeverkningar gav mig recept på ordentliga doser av bland annat selen. Läkaren hade själv tidigare varit så pass skadad av amalgam att han vid de värsta tillfällena kunde undra var han befann sig någonstans. Jag hade själv haft perioder när jag inte kunde komma på namnet på min egen mor, säger Backström med allvar i rösten.

 

 

 

Tröttheten försvann

 

Han beskriver det som om ”stenar föll av honom” och hur han hälsomässigt blev ”upplyft” till nivå efter nivå allt eftersom tiden gick. Tröttheten försvann och även den konstanta stressen. Den tunga andningen likaså.

 

 

Den stora överraskningen var att han blev så pass bra i underarmarna att datorn kunde tas i bruk igen. Från att ha varit en som läkarna gett upp hoppet om och som skulle omskolas till ett annat yrke har han idag fått tillbaka 90 procent av sin kapacitet i underarmsmusklerna. Allt eftersom kvicksilvermängden, som finns lagrad i kroppen, ständigt minskar, räknar han med att ”föryngringsprocessen” kommer att fortsätta.

 

 

Han nämner ett exempel med en äldre dam i Bergen. Efter att hon hade fått ut det mesta av kvicksilvret, hade hon lika bra bentäthet som en 30-åring, till en norsk professors stora förvåning, avslutar Backström.

 

 

 

Tacksam

 

Han uttrycker sin stora tacksamhet till sådana organisationer som Amalgamskadefonden som med sin långa kamp, inte bara för att bekämpa amalgamet, men också för att målinriktat upplysa allmänheten om att amalgamet är upprinnelsen till många ”obotliga” sjukdomar och symptom. Längre fram kommer man förundras över att mänskligheten verkligen tillät att det användes.

 

 

Av Nils Bakke

 

 

Fotnot

 

Under tiden 1995-1996 bedrev Amalgamskadefonden ett fadderprojekt för amalgamskadade för ekonomisk hjälp med sanering. Tyvärr fanns det för få faddrar och eftersom en amalgamsanering är så pass kostsam, räckte pengarna inte så långt. Därför lades projektet ned.