Fri från mångårig depression

 
 
Karl-Erik Magnusson kämpade i 20 år mot depression. Mötet med en annan patient i väntrummet på hälsocentralen i Krokom blev vändpunkten i hans liv.

 

 

– Nog är det märkligt att det var en patient som gav mig rätt diagnos och visade hur jag skulle kunna bli frisk igen. Ingen läkare hade klarat detta under alla år, och mina besök hos läkarna har kostat samhället enorma summor, berättar Karl-Erik.

 


Numera kallar han läkarna för albylautomater. De skriver ut massor av mediciner men tittar inte folk i munnen. Karl-Erik var 29 år när hans hälsoproblem började. Året var 1965 och läkarens diagnos blev depression. Vägen till ett friskt liv skulle visa sig bli en lång och mödosam vandring i något man kan likna vid ett träsk.

 


– Jag hade drabbats av självmordstankar och läste i en veckotidning om att man ska söka hjälp när man har det.
 

 

 

Elchocker

 

Han sökte hjälp hos läkare på Östersunds sjukhus 1966 och fick 8 elchocker. Inget blev bättre.

Dessutom fick han 8 insulinchocker trots att han inte hade diabetes. 

 

 

Det var en metod man på den tiden använde mot depression. Inte heller detta hade någon effekt. 

Karl-Eriks syster jobbade med elchocker på Östersunds sjukhus. Genom henne fick han veta att doktorn på sjukhuset menade att han var dum i huvudet. Efter ett omfattande frågetest kallade doktorn senare Karl-Erik för geniet eftersom testet gick väldigt bra. Men inte blev han bättre av deras behandlingar. 

 

 

– Jag blev istället inlåst på mentalavdelningen och var där i 2 - 3 månader. Sedan skickades jag till Frösö sjukhus på ön strax utanför Östersund - ett sjukhus som kallades för sophögen av de anställda på Östersunds sjukhus. Där var jag omkring ett halvår i olika omgångar.

 

 

 

”Manodepressiv”

 

Karl-Erik sa upp sig från jobbet våren 1966 på grund av att han mådde så dåligt. Detta ledde till att han inte fick någon sjukkassa. Han bodde hos sin mor som var änka sedan 1945, och hon hjälpte honom så gott hon kunde.

 

 

Karl-Erik var av och till inlagd och fick antidepressiva mediciner. Enligt diagnosen var han manodepressiv. Medicinerna som han åt regelbundet hjälpte något men när depressionerna slog till gick det väldigt snabbt utför för honom.

 

 

Under de följande åren gick han på medicin och var inlagd då och då. Rent ekonomiskt hankade han sig fram med att laga bilar. 

 

 

 

Mådde bättre av selen

 

1980 började Karl-Erik äta selen efter att han hade läst en artikel om att man kunde ha brist på detta grundämne. Nästan omgående började hans kläder att lukta väldigt illa eftersom han svettades väldigt mycket. Det gick inte ens att tvätta bort lukten. Orsaken till detta vet han inte men det försvann med tiden.

 

 

– Med hjälp av selenet blev dock mitt humör bättre och livet började kännas lättare. Jag kunde sakta dra ner på medicinerna. Från att ha varit vek och svag, haft hög puls och värk överallt blev jag allt starkare, berättar Karl-Erik.

 

 

– 1983 hade några tjejer som jag är bekant med lärt sig zonterapi. En av dem klämde på min fot och frågade vad jag hade för skit i hela kroppen. Efter den här behandlingen fick jag ont i vänster handled. Mina lymfkörtlar svullnade och jag fick ont i hjärtat. Jag fick också vätskande bulor på huvudet.

 

 

 

Självmordsförsök

 

Eftersom besvären inte gav med sig gick Karl-Erik återigen till doktorn 1985. I väntrummet på vårdcentralen i Krokom träffade han en manlig patient.

 

 

– När jag berättade om mina problem tipsade killen mig om att sanera bort mitt amalgam. Jag blev ganska överraskad och frågade sedan doktorn om mina hälsoproblem kunde bero på amalgamet. Doktorn svarade att det kan vara så, men nöjde sig med att skriva ut penicillin mot mina besvär. 

 

 

När Karl-Erik började ta penicillinet kastades han in i en djup depression och försökte ta sitt liv men misslyckades och blev inlagd på mentalsjukhuset en längre tid.

 

 

Så här i efterhand funderar han över om penicillinet kan frigöra inlagrat kvicksilver i kroppen och om det kan ha lett till att hans tillstånd så hastigt försämrades.

 

 

 

Vändpunkten

 

Under tiden han var inlagd fick han permission och besökte en hänvisningstandläkare som undersökte Karl-Erik.

 

 

– Hänvisningstandläkaren förklarade att det såg fint ut i min mun och att det inte fanns någon anledning till oro för mina amalgamfyllningar.

 

 

Karl-Erik nöjde sig dock inte med det beskedet utan tog kontakt med Tandvårdsskadeförbundet och fick tips om lämplig litteratur. Sakta men säkert började han förstå att hans problem berodde på amalgamfyllningarna. Han bekostade själv en analys av kvicksilver i blodet hos Scandlab.

 

 

Detta visade att han hade 80 nanomol kvicksilver/liter blod vilket är väldigt högt. Karl-Erik berättade detta för läkarna. Därefter gick han till en tandläkare som tog bort hans amalgamfyllningar, men tandläkaren var inte medveten om hur han skulle skydda patienten. Karl-Erik tillät dock inte tandläkaren att ta mer än en fyllning i taget.

 

 

– Jag blev sämre efter varje bortborrad fyllning. När jag var hos tandläkaren den 12/8-86 hade jag inte ätit selen och tagit kolpulver före besöket. Natten därefter drömde jag att det kom två händer som skulle strypa mig. Uppenbarligen fick jag andningsstillestånd. På morgon efter var vänster underarm svullen. Efter detta vågade jag inte ta mig till tandläkaren själv utan ordnade med en chaufför som fick köra till och från varje tandläkarbesök. Efter det här började jag återigen äta selen och ta kolpulver inför varje tandläkarbesök.

 

 

 

Helt medicinfri

 

Efter saneringen blev Karl-Erik undan för undan bättre och kunde minska på de antidepressiva medicinerna. Någon gång under 1992 kunde han sluta helt med medicinerna. Läkaren föreslog själv att Karl-Erik skulle ta ett nytt prov på kvicksilver i blod. Den här gången betalade sjukvården för analysen.

 

 

Det nya provet visade att kvicksilverhalten hade sjunkit dramatiskt. Nu låg den på bara 10 nanomol kvicksilver/liter blod. Läkaren tog bort medicinerna och Karl-Erik har varit utan mediciner sedan dess. Han mår bra även om minnet sviktar lite emellanåt.

Karl-Erik är förvånad över att inte socialdemokraterna har tagit tag i amalgamproblemen på ett bättre sätt.

 

 

- Det är för bedrövligt. De talar bara om att de svaga skall få hjälp men inget händer för de amalgamskadade. Snacka om tortyr!


 

 

Fotnot

Halveringstiden av kvicksilver från amalgam i blod är mycket kort. Det är därför mycket ovanligt att man finner höga halter av kvicksilver från amalgam i blodprov hos människor om inte frisättningen från fyllningarna är väldigt hög.