Samhällsutvecklingen – håll ett skarpt öga på den!

  

Insamlingsbrev februari 2010

 


För några veckor sedan dök nyheten upp om att förintelseoffret Miriam Landau, 84 år hade fått ett skadestånd på 80 000 kr från tyska staten för att hon hade deporterats till det ökända koncentrationslägret i Auschwitz för tvångsarbete.

 

 

Försäkringskassan tar hennes pengar


När Miriam väl får pengarna bor hon i Sverige och då lägger plötsligt Försäkringskassan beslag på mer än hälften av hennes pengar genom att reducera hennes pension. Motiveringen var att skadeståndet skulle anses som pension på frivilligt arbete i gettot.

När jag läste det här tänkte jag: Det här kan väl ändå inte vara sant? Hur kan anställda på Försäkringskassan vara så historielösa att de anser något så fullkomligt vanvettigt?

 

 

Tvångsarbete i dödslägret Auschwitz ansågs som frivilligarbete
 

Som om inte detta räckte gick sedan Länsrätten på Försäkringskassans linje när Miriam överklagade Försäkringskassans beslut. Och inte heller det här var nog. Även Kammarrätten gick på Försäkringskassans linje. Miriam skulle absolut inte få behålla sitt skadestånd. Tvångsarbete även om det sker i dödslägret Auschwitz var ju bara ett trevligt frivilligarbete.

 

Först i Regeringsrätten fick Miriam rätt.

 

Jag måste säga att den här nyheten chockade mig. Jag mådde riktigt illa när jag insåg att Nazitysklands anda numera finns etablerad inte bara hos Försäkringskassan utan även i domstolarna Länsrätten och Kammarrätten. Myndigheter som egentligen borde försvara den svagaste.

 

Vart är vårt samhälle på vägs egentligen?

 

 

Samtal med en djuptänkare


När jag vid 26-års ålder bodde i Växjö och studerade småföretagsekonomi på Högskolan hände det emellanåt att jag stötte på en något udda man som körde omkring med en folkvagnsbuss. På bakrutan hade han en dekal som jag aldrig har sett varken förr eller senare. På dekalen stod det:

 

Samhällsutvecklingen – håll ett öga på den!

 

Vid ett tillfälle parkerade jag min bil bredvid honom och vi började talas vid. Jag hade nog aldrig funderat särskilt mycket på samhällsutvecklingen tidigare. I mitt huvud var samhället som det var. Men mannen var en djuptänkare och han gav mig en rejäl tankeställare. Samhället står definitivt inte still. Det förändras hela tiden. Många förändringar smyger sig på oss. Frågan är bara åt vilket håll? Och vad som är ännu viktigare: Vad blir konsekvenserna?

 

 

En sjuk kvinna framträder i Aftonbladet


I oktober förra året framträdde en ung kvinna i Aftonbladet som heter Alexandra Johansson. Hon lider av fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter. Alexandra är ensamstående med tre småbarn och skriver om hur en dag ser ut med de plågor hon dras med. Det är tydligt att hennes debattartikel har som syfte att påverka Alliansregeringens hårdare sjukregler. Oron för vad som kommer att hända när de nya reglerna träder i kraft lyser tydligt igenom i det hon skriver.

 

 

Allt Alexandra har fasat för har hänt


I januari återkommer Alexandra med en ny debattartikel där hon bland annat berättar att allt hon har fasat för har hänt. Hon har av arbetsförmedlingen tvingats skriva på papper att hon skall delta i de aktiviteter som är på gång för att inte förlora sin ersättning. Hennes debattartikel andas närmast ångest över situationen.

 

 

Cyniska Riksdagsmoderater angriper Alexandra


Som lök på laxen går sedan Moderaterna Gunnar Axén och Helena Rivière några dagar senare ut med en debattartikel där de på ett förnedrande och cyniskt sätt angriper Alexandra. De raljerar om det Alexandra har skrivit om sin svåra situation. Deras artikel är så nedvärderande att jag på allvar ställer mig frågan: Om det är så här Gunnar och Helena fungerar rent allmänt hur lyckades de då över huvudtaget ta sig in i Riksdagen?

 

De antyder att Alexandra överutnyttjar sjukförsäkringen och inte alls vill arbeta. Enligt Axén och Rivière är inte Alexandra sjuk, utan "sjuk". Med andra ord hon låtsas att vara sjuk men är egentligen bara lat.

 

 

Amatörer som ställer offentlig diagnos


När och hur fick amatörerna Axén och Rivière rätten att utan läkarlegitimation ställa en diagnos offentligt på en patient som de dessutom aldrig ens har träffat utan bara läst om i Aftonbladet? 

För att alla ska förstå att Alexandra bara är en parasit i samhället skriver de i sitt debattinlägg att:


”Tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav.”

 

Man behöver knappast någon intelligens för att inse hur makabert det är av Gunnar Axén och Helena Rivière att på ett så föraktfullt sätt ge sig på en ensamstående mamma till tre små barn som dras med fyra diagnoser. Enligt en senare artikel från Alexandra har hon och barnen inte ens kvar ett eget boende längre.

 

 

Jag ringer Alexandra
 

Jag blev oerhört upprörd när jag läste Axéns och Rivières artikel och bestämde mig snabbt för att ringa Alexandra för att höra med henne om hur hennes hälsa egentligen var. Men först var jag tvungen att lugna ner mig några minuter. Det var viktigt för mig att så sansat som möjligt ställa så objektiva frågor till henne som möjligt. Jag ville inte medverka till att manipulera fram några spektakulära kommentarer från hennes sida. Jag ville bara veta hur hon egentligen mådde.

 

 

Inom fem minuter förstod jag att hon är svårt sjuk


Vid samtalet med Alexandra tog det mig mindre än 5 minuter att konstatera att hon verkligen är svårt sjuk och kämpar för att komma vidare ut ur sin sjukdom.

 

Anledningen till att jag kunde konstatera detta var bland annat att hon namngav en mycket framstående professor som hon har försökt få hjälp av. Jag känner personligen den här professorn som är mycket kompetent. Det här är ingen professor som man letar reda på om man inte har den typ av hälsoproblem som Alexandra har angett.

 

 

Jag ringer Moderaternas kansli


Efter samtalet med Alexandra ringer jag till Moderaternas kansli för att höra vad de anser om Gunnar och Helenas artikel. Mannen jag får tala med tror att Alexandra är ett kort ur ärmen som Socialdemokraterna har lyft fram för att nita dit Moderaterna i valrörelsen.

 

- Har hon gett sig ut i massmedia får hon tåla kritik, svarade mannen på kansliet.

 

När jag berättar om mitt samtal med Alexandra och att jag kunde konstatera att hon verkligen har en svår sjukdomssituation, då tystnar mannen. Jag berättar sedan att Alexandra vid två tillfällen har inbjudit Gunnar Axén för att berätta om hennes situation. Men Gunnar har aldrig hört av sig. Då förstår mannen på kansliet plötsligt hur fruktansvärt illa Gunnars och Helenas artikel var.

 

- Ja det här har ju blivit riktigt illa, svarade han.

 

- Är du säker på att Gunnar och Helena verkligen är Moderater? Politik kan ju emellanåt te sig riktigt smutsig. Kan det vara så att de innerst inne sympatiserar med något av oppositionspartierna och egentligen är ute efter att sänka Moderaterna, frågade jag.

Mannen på kansliet börjar bli lite osäker, men förklarade att han hade svårt att tro att det var så.

 

- Men helt säker kan man ju aldrig vara, menade han.
 


Mejl till Gunnar Axén och en partikollega


Jag nöjer mig inte med vad Moderaternas man på kansliet hade att säga så jag ringer ett antal gånger till Gunnar Axén utan att han svarar. Då skriver jag istället ett mejl till honom där jag berättar om mitt samtal med Alexandra och ber honom ringa mig för att svara på mina frågor. Jag skickar en kopia av mejlet till Finn Bengtsson som också är Moderat riksdagsledamot. Finn Bengtsson är överläkare och professor i psykiatrisk behandlingsforskning.

 

 

Finn Bengtsson – en insiktsfull Moderat Riksdagsledamot

 

Varför jag skickade en kopia till Finn Bengtsson beror på att han föreläste på ett möte som IAOMT och Tandvårdsskadeförbundet anordnade i Stockholm för några år sedan. Hans föredrag var mycket bra och jag förstod snart att han var en insiktsfull person då det gäller skiftande hälsoproblem som människor dras med. Han insåg dessutom att det finns uppenbara hälsorisker med amalgamfyllningar. 

 

 

Finn Bengtsson: ”Artikeln var omdömeslös!”

 

Gunnar Axén har hittills inte hört av sig men det har däremot Finn Bengtsson gjort. Vi hade ett långt samtal där han omgående förklarade att det Gunnar och Helena hade skrivit var omdömeslöst. Finn kommer definitivt konfrontera dem om hur illa artikeln var skriven. Han försöker också aktivt komma i kontakt med Alexandra för att få ett samtal med henne.

 

- I de allra flesta fall har patienten rätt när han/hon beskriver sina sjukdomsproblem, förklarade Finn.

 

 

Finn skrev motion i höstas för mer pengar till forskning om de problem Alexandra har


Finn berättade också om en motion som han har skrivit i Riksdagen förra hösten om att det behövs forskningsmedel till den typ av hälsoproblem som Alexandra dras med. (Motion 2009/10:Ub291). Motionen är till innehållet mycket bra och skall snart upp för behandling. Går den igenom kan den få mycket stor betydelse på sikt för många som befinner sig i Alexandras hälsosituation.

 

När vi kom in på amalgamproblemen berättade Finn att han känner professor Maths Berlin och har mycket stort förtroende för honom och hans slutsatser om riskerna med amalgam. Finn berättade också att han försöker argumentera internt inom Alliansregeringen om hur man borde lösa amalgamproblemen.

 

Rent allmänt menar Finn Bengtsson om sjukdomar och vetenskap att ”Det finns inget farligare än att slå sig till ro med att man har nått den absoluta sanningen.”

 

 

Extrem skillnad inom samma parti


Efter telefonsamtalen har jag reflekterat över hur extremt olika riksdagsledamöter inom samma parti kan förhålla sig till olika frågor. Man kan gott säga att det är en avgrundsdjup skillnad mellan å ena sidan Gunnar Axén och Helena Rivières totala oförmåga att förstå hur sjuka människor har det och å andra sidan hur påläst, insiktsfull och empatisk Finn Bengtsson är mot människor som dras med sjukdomar som de ännu inte får någon hjälp från samhället med. 

 

 

Gunnar Axén olämplig som ordförande i Socialförsäkringsutskottet

 

Finn Bengtsson har ju en gedigen utbildning inom det medicinska området. Helena och Gunnar saknar däremot helt utbildning på sjukvårdsområdet.

 

Det finns goda skäl att vara kritisk till hur lämpligt det är att sätta politiker som saknar elementära medicinska kunskaper i ett så viktigt utskott som Socialförsäkringsutskottet. Gunnar Axén är till och med ordförande i Socialförsäkringsutskottet. Helena är ordinarie ledamot medan Finn Bengtsson enbart är suppleant i samma utskott. En mycket tokig fördelning enligt min mening.

 

Helena Rivière är bokförläggare till yrket och Gunnar Axén är PR-konsult. Med tanke på den nedvärderande artikeln de skrev om Alexandra i Aftonbladet kan man också gott utgå från att ingen av dem har befunnit sig i någon långvarig svår sjukdomsperiod än.

 

Ett nytt sätt att lösa problemen med ematisvaga utskottsledamöter
Det borde vara ett krav att det ska finnas några ledamöter i både Socialförsäkringsutskottet och Socialutskottet som har erfarenhet av vad det innebär att vara svårt sjuk under lång tid. Detta skulle definitivt leda till betydligt humanare inställning till svårt sjuka människor.

 

 

De rödgröna har fått en ny PR-konsult

Efter det som nu har hänt kan man inför valet i höst konstatera att de Rödgröna inte längre behöver någon gemensam PR-konsult. De får redan mer hjälp än de behöver av Gunnar Axén från Moderaterna. Han anger ju dessutom att hans yrke är – jo just det - PR-konsult!

 

Det viktigaste är vilka människor som väljs in i Riksdagen
Genom alla år som jag har iakttagit de politiska partierna har jag alltmer kommit fram till att deras politik på många områden är tämligen snarlik.

 

Naturligtvis finns det skillnader och i vissa frågor stora sådana. Men för mig är det inte längre det viktigaste att rösta efter vad som står i partiernas partiprogram utan på vilka människor som bör väljs in i Riksdagen. Är det människor med en stor portion sunt förnuft och en ärlig vilja att åstadkomma en bättre tillvaro för landets invånare?

 

Eller är det omdömeslösa makthungriga människor som bara vill sitta i Riksdagen för att de älskar och njuter av själva makten? 
 
Det är med andra ord betydligt viktigare vem du röstar på än vilket parti den personen tillhör. Därför är det mycket positivt att politikerna har infört personval där man kan kryssa för en viss person i ett visst parti.

 

Det sägs ju att den som inte bryr sig om politik riskerar att styras av dårar. Att på valdagen i september kryssa för en sund och vettig politiker är ett tydligt sätt att bry sig.

 

 

”Kampen om sjukfrånvaron” – ny intressant bok

 

I svallvågorna av den heta debatten om sjukförsäkringen kommer statsvetaren Björn Johnson vid Malmö högskola nu ut med en
intressant forskningsrapport i bokform om
orsaken till att Sverige har haft en hög sjukfrånvaro. Boken som fått namnet ”Kampen om sjukfrånvaron” kan definitivt bidra till en förändrad och mer nykter syn på sjukfrånvaron i Sverige.

 

 

Helt felaktiga slutsatser bakom de nya sjukreglerna


Björn Johnson har forskat omkring sjukskrivningarna under 1990- och 2000-talet. I början av 2000-talet ansågs att den höga sjukfrånvaron hängde samman med arbetsmiljöproblem. Men så småningom med hjälp av många debattartiklar i medierna förändrades synen på orsaken till de höga sjuktalen. Successivt började en helt annan uppfattning dominera. Sedan dess tror man istället att de höga sjuktalen hänger samman med fusk och överutnyttjande av sjukförsäkringen.

 

 

Rehabliliteringssystemet hade havererat


I sin nyutkomna bok hänvisar nu Björn Johnson till banbrytande forskning som presenterades redan 2005 av sociologen och docenten Tor Larsson men som har fått ringa uppmärksamhet. Tor Larsson kunde genom sin forskning visa att uppfattningen om att de höga sjuktalen skulle bero på arbetsmiljöproblem eller fusk och överutnyttjande är direkt felaktiga. Närmare 85 % av sjukfrånvarons ökning berodde i stället på att sjukskrivningsperioderna blev längre. Larsson konstaterade att det istället har varit rehabiliteringssystemet som hade havererat.

 

 

Bakgrunden finns i Socialdemokraternas förändringar av lagstiftningen


Bakgrunden i haveriet menar Björn Johnson går dels att finna i de förändringar som Socialdemokraterna gjorde i lagstiftningen under mandatperioderna 1994 - 2006. Förändringarna bakband rehabiliteringsaktörerna och berövade dem deras viktigaste redskap för att få sjukskrivna tillbaka i arbete. Men bakgrunden går också att finna i kommunernas försämrade ekonomi under 90-talskrisen som medförde minskade omställningsmöjligheter för krasliga medarbetare på arbetsplatserna.

 

 

Anna Hedborg valde medvetet bort de nya forskningsrönen i Socialförsäkringsutredningen


Björn Johnson menar också att Socialförsäkringsutredningen som blev klar i oktober 2006 och som leddes av Socialdemokraten Anna Hedborg medvetet valde bort Tor Larssons forskning. Johnson tror att detta berodde på att Tor Larssons forskning upplevdes som ett hot mot aktörer som investerat resurser och prestige i uppfattningen om fusk och överutnyttjande av sjukförsäkringen.

 

 

Besvärande rön för Socialdemokraterna


Björn Johnson menar också att en orsak till att Anna Hedborg valde bort Tor Larssons forskningsresultat var att Socialdemokraterna inget hade att vinna på Larssons förklaring eftersom han pekade ut några av deras politiska reformer som utlösande faktorer till rehabiliteringssystemets kollaps.

 

 

De nya sjukreglerna kommer att bli kontraproduktiva


När väl Socialförsäkringsutredningen var på plats använde sedan Alliansregeringen slutsatserna som grund för att driva igenom de nya hårdare reglerna. Björn Johnson menar att den politik som nu båda de politiska blocken har bidragit till att genomföra på sjukförsäkringsområdet är direkt kontraproduktiv och kommer istället att öka antalet sjukskrivna. En sjuk människa måste hanteras med omtanke och varsamhet - inte med piska eller glåpord i Aftonbladet.

 

 

Fler svårt sjuka människor kommer råka illa ut


Så står vi alltså där. Med felaktig information som grund har nu politikerna mejslat fram ett nytt sjukförsäkringssystem som tyvärr redan har ställt en hel del svårt sjuka i en väldigt svår situation. Problemen för många drabbade lär inte lösas fullt ut även om Alliansregeringen mildrade reglerna något före jul. Tuffare regler i kombination med att Försäkringskassan har en och annan inkompetent medarbetare så kan vi räkna med ett antal fall som kommer att råka riktigt illa ut även framöver. 

 

 

Enorm kontrast mot tidigare


För dig och mig som medborgare kan det minst sagt vara svårt att hänga med i alla svängarna. Så sent som i februari 2006 skrev Svenska Dagbladet om en kvinna som heter Nina Öhlund, 42 år, som hade drabbats av svår utbrändhet. Försäkringskassan ville resolut förtidspensionera henne men Nina ville verkligen tillbaka till arbetslivet. Hon fick vid den tiden föra en svår kamp mot Försäkringskassan för att slippa förtidspension. Hon upplevde det som om


Försäkringskassan ville dra in hennes sjukpenning bara för att uppnå den dåvarande Regeringens mål att halvera antalet sjukdagar. Nina lyckades dock till slut komma intill hos stressmottagningen på Karolinska. Hon fick god hjälp där och är nu tillbaka i arbetslivet igen.

 

Snacka om kontrast gentemot dagens situation.

 

 

Stora sjukdomsgrupper får ingen hjälp


Det som förvånar mig är att ytterst få politiker engagerar sig i att få fram forskning som leder till att kroniskt sjuka människor kan återfå hälsan igen. Det kan handla om olika former av kronisk trötthet, fibromyalgi och IBS som kan hänga samman med lågvirulenta infektioner eller påverkan av kemikalier och tungmetaller.

 

Moderaten Finn Bengtssons motion om forskningsmedel till dessa problem är mig veterligen det enda undantaget. Dessa grupper utgör omkring 300 000 människor bara i Sverige. Det är ingen liten sjukdomsgrupp precis. Om man genom forskning kan lösa deras problem har man kommit väldigt långt mot ett mer naturligt och humant sätt kapa sjukskrivningarna.

 

 

Amalgamsanering – en given succé för både patienter och samhällsekonomin


Men det som förvånar mig allra mest är att politikerna varken i Riksdag och Regeringen eller ens i Landstingen kan få ändan ur vagnen och på ett kraftfullt sätt se till att de amalgamskadade kan få vård. Trots att de har fått information gång på gång om vilka positiva effekter amalgamsanering har för många patienter men även för samhällets ekonomi. Hittills ser man tydligen hellre att patienterna lider och att samhällets ekonomi blöder.

 

 

Diktator för en dag


Det finns stunder då jag skulle vilja vara diktator för en dag i vårt land och under den dagen snabbt som ögat besluta om nya oåterkalleliga statliga lagar som leder till att både amalgamskadade och andra utsatta grupper snabb skulle få hjälp. Jag skulle också besluta om böter och fängelsestraff för tjänstemän som inte följer de nya lagarna. Sedan min dag som diktator är över skulle jag dra mig tillbaka och istället bli domare med uppgiften att vaka över utvecklingen och snabbt bötfälla och fängsla tjänstemän som inte följer de nya lagarna.

 

Det är väl tillåtet att drömma ibland?

 

 

Ett viktigt positivt besked


Nu är hoppet definitivt inte ute. Vi har strax innan jag skriver det här brevet fått ett viktigt positivt besked som vi har anledning att hoppas en hel del på och vi jobbar vidare med fler intressanta och progressiva planer. Vi står också i kontakt med flera politiker och diskuterar med dem om hur problemen måste få en lösning.

 

Vi har nått fram till en mycket viktig milstolpe när amalgamet förbjöds och flera politiker brottas nu med vad nästa steg måste bli.

För någonting positivt måste hända det vet de. Och vi lämnar dem ingen ro. Norge är redan på banan med vård och forskning för de drabbade och Sverige har därmed hamnat på efterkälken. Det här vet politikerna om och det är lite pinsamt för dem. Sverige skall ju enligt Reinfeldt vara ett föregångsland.

 

 

Vi påverkar utvecklingen tack vare ditt stöd


Som du förstår behöver vi ditt fortsatta stöd. Om du inte har betalat in din Stödmedlemsavgift för 2010 än så vädjar vi till dig att göra det snarast. Vi ber dig också om en särskild gåva för februari. Vi håller inte bara ett öga på samhällsutvecklingen. Vi påverkar den också – och kan göra det tack vare ditt stöd. Tack på förhand för att du sätter in din gåva idag!
 

För ett amalgamfritt Sverige

 

Thomas Karlsson
Generalsekreterare

 

 

Här kan du finna artiklarna på Internet om Alexandra:

 

Vill du ha mitt utförsäkrade liv – del 1

 

Vill du ha mitt utförsäkrade liv – del 2

 

Jag sitter kvar i samma skit

 

M: ”Sjuka” Alexandra vill inte försörja sig själv

 

M har drivit mig från mitt hem