Medicinalrådets bekännelse

  

2010-11-23

 

I slutet av november 2001 uppvaktade Amalgamskade-fonden socialutskottet i Riksdagen. Vi framförde mycket starka argument för att de amalgamskadades situation skulle tas på allvar.
Vi märkte successivt under mötet att Riksdagsledamöterna blev berörda av det vi framförde. När vi lämnade mötet hade vi på känn att vår insats skulle kunna leda till något konkret.

 

Och det gjorde det…

 

Bara 6 veckor efter vår uppvaktning beslutade politikerna om att tillsätta en Dentalmaterialutredning med uppdraget att föreslå åtgärder som syftar till att ”öka kunskaperna om hälsoproblem relaterade till amalgam och andra dentala material”. Man avsatte dessutom 35 miljoner till forskning och kunskapsutveckling om amalgam och andra dentala material.

 

Turerna efter beslutet som togs i början av 2002 har varit många och besvärliga. Metallbiologiskt Centrum (MBC) som fick 15 av de 35 miljonerna utsattes för trakasserier från Akademiska sjukhuset i Uppsala genom att de gång på gång förhalade MBCs begäran om att få ut journalerna på de amalgampatienter som de hade fått uppdraget att forska om.

 

De resterande 20 miljonerna låste dåvarande Socialministern Ylva Johansson (s) in i statens kassaskåp under nästan hela mandatperioden 2002 – 2004. Först under valrörelsen 2004 betalades pengarna ut i all hast till Socialstyrelsen som skulle fördela pengarna till dels ett biverkningsregister (nio miljoner) och dels till forskningsprojekt (nio miljoner). Resterande två miljoner fick Socialstyrelsen behålla för att administrera projekten.

 


Professor Maths Berlin ansökte om nio miljoner men fick bara en bråkdel


Professor Maths Berlin ansökte tillsammans med forskare på Karolinska och Linköpings universitetssjukhus om nio miljoner till en ”Multicenterstudie av kvicksilverrelaterade effekter på patienter som genomgår fyllningsbyten enligt Tandvårdsförordningen”.

 

Men när Socialstyrelsen väl fördelade forskningspengarna smetades de nio miljonerna ut på ett antal mindre projekt. Professor Berlins forskningsprojekt fick endast en miljon vilket försvårade möjligheterna avsevärt att få fram resultat. Det blev omöjligt att genomföra den Multicenterstudie som man hade tänkt från början. Man tvingades skära ner projektet kraftigt och begränsa sig till enbart Stockholms-området.

 

Från Amalgamskadefondens sida var vi djupt kritiska till fördelningen av forskningspengarna eftersom flera av forskarna som fick pengar inte visat någon större öppenhet för att människor kan bli sjuka av sina amalgamfyllningar. Snarare tvärtom.

Häromdagen, närmare bestämt, den 9:e november hade Socialstyrelsen kallat till ett heldagsseminarium där var det dags för de olika forskningsprojekten att redovisa resultaten.

 

Redovisningen av de projekt som var avslutade var i sig relativt intressanta, men det är tveksamt om resultaten kommer vara till någon nämnvärd nytta för patienterna. Den här typen av forskning brukar vanligen hamna i en byrålåda och sedan glömmas bort.

 

 

Syfte – att finna markörer hos genetiskt känsliga mot kvicksilver


Ett par av forskningsprojekten var vid presentationen inte helt klara än på grund av svårigheter att få fram rätt typ av patienter. Ett av dessa är den Multicenterstudie som professor Berlin ansvarar för.

 

Syftet med den här studien är att försöka finna markörer som blir enkla för läkare att diagnostisera hos patienter som genetiskt sett kan vara känsliga för kvicksilver. Med andra ord en forskningsstudie som skulle kunna bli till mycket stor nytta för patienterna.

 

 

”Det finns säkert personer som är känsliga för kvicksilver”


Under första fikapausen träffade jag Nils Bäckman som före sin pensionering var medicinalråd på Socialstyrelsen. Bäckman som är tandläkare i botten ingick i den grupp hos Socialstyrelsen som våren 2007 beslutade om fördelningen av de nio miljonerna till flera forskningsprojekt.
 
Jag kritiserade återigen deras beslut inför Bäckman och frågade varför de inte hade tilldelat alla nio miljonerna till den Multicenterstudie som professor Berlin ansökte om pengar till?


- Det är så sällan man får så mycket pengar att fördela och vi ville då dela upp det på flera projekt som vi tyckte var    Foto: Aase Sten/Smittskydd

intressanta, svarade Bäckman.


Jag hann inte gå vidare i diskussionen förrän professor Maths Berlin anslöt sig till samtalet. Berlin kom snart in på de patienter som kan vara genetiskt känsliga för kvicksilver. Efter en stunds samtal förklarade Nils Bäckman lite nervöst:


- Jae, det finns säkert personer som är känsliga för kvicksilver och det är ju egentligen vad som är orsaken till den typen av känslighet som verkligen skulle vara intressant att forska om.

Fikapausen var slut och vi hann inte samtala mer, men jag noterade direkt Bäckmans kommentar.

 

 

Två bekännelser


Alla redovisningar från forskningsuppdragen tog hela min uppmärksamhet resten av dagen. Men när dagen var över malde Bäckmans kommentar i mina tankar. Hans kommentar innehåller ju faktiskt två intressanta bekännelser:

 

1. Det finns säkert personer som är känsliga för kvicksilver.

 

2. Det är ju orsaken till den typen av känslighet som verkligen skulle vara intressant att forska om.

 

Men vänta nu!

 

Om Nils Bäckman nu ansåg att det finns personer som kan vara känsliga för kvicksilver och att det verkligen skulle vara intressant att få veta varför de är känsliga, varför fick då den Multicenterstudie som professor Berlin ansvarar för så små medel till forskning i relation till det belopp man ansökte om?

 

Det var ju den enda studien som kunde ha gett svar på Bäckmans nyfikenhet!

 

 

Nils Bäckmans hemstad Umeå högprioriterades


Socialstyrelsen fördelade de nio forskningsmiljonerna till elva olika forskningsprojekt varav Umeå universitet ensamt fick pengar till hela fem projekt. Totalt fick Umeå universitet 4,1 miljoner – alltså närmare hälften av de nio miljonerna.

 

Man kan nu fråga sig varför just Umeå universitet prioriterades så kraftigt framför andra universitet i Sverige?

 

Kan det ha spelat någon roll att förra medicinalrådet Nils Bäckman, som var med och beslutade om var pengarna skulle gå, själv bor i Umeå och har utbildats vid och senare varit knuten till Umeå universitet?

 

Sommaren 2006 utnämndes Nils Bäckman till hedersdoktor vid Umeå universitet. Bara några månader senare, under våren 2007 är han med och fattar beslut om att nära hälften av forskningspengarna skall gå till hans eget universitet.

 

Vem har granskat Nils Bäckmans jävsförhållande i det här fallet?


Det borde ju vara välbekant för Socialstyrelsen att Nils Bäckman vid den här tidpunkten var knuten till Umeå universitet. Tycker Socialstyrelsen att det rent av är en fördel om det finns jävsförhållanden hos dem som skall fatta beslut om vart forskningspengar om amalgam skall ta vägen?

 

Umeå universitet och Västerbottens läns landsting är sedan lång tid tillbaka ökända för sin arroganta inställning till amalgamskadade. Har detta varit ett viktigt kriterium när Socialstyrelsen fördelade så stor andel av pengarna till Umeå universitet?

 

 

Professor Berlins forskningsprojekt skulle kunna ge oss en diagnosmetod


Socialstyrelsen har under decennier varit taktisk i sina försök att mörklägga amalgamproblemen. Att inte ge professor Berlin några forskningspengar alls hade dock varit alltför genomskinligt.

 

Troligen var det därför man valde att dela ut en så liten summa att det blev svårare att få fram bra forskningsresultat. I procent av ansökt belopp fick nämligen professor Berlins Multicenterstudie minst pengar av alla andra projekt – endast elva procent. Trots att det utan tvekan var det viktigaste projektet ur de amalgamskadades synvinkel.

 

Det har nu snart gått nio år sedan Riksdagen beslutade om att tillsätta Dentalmaterialutredningen (som kostade 3 217 000 kr) och avsätta 35 miljoner till forskning. Men fortfarande får inte patienterna någon adekvat vård.

 

Inte en enda patient.

 

 

Förbudet mot amalgam – ett mycket bra fundament
 

Det är svårt att göra sig fri sig från tanken att det kan finnas en annan och dold agenda där tjänstemän aktivt under många år har försökt och alltjämt fortsätter att i det tysta förhala
amalgamproblemen. Jag vet att jag inte är ensam om att bära på den här obehagliga känslan.

 

Davids kamp mot Goljat går dock vidare. Vi har nu ett förbud mot amalgam som i sig är ett mycket bra fundament för att gå vidare med kraven om att patienterna måste få hjälp.

 

Om de pengar som den förra Socialdemokratiska Regeringen lite motvilligt satsade* på Dentalmaterialutredningen och forskning istället hade använts till att sanera amalgamskadade då hade de drygt 38 miljonerna räckt till att sanera över 2 500 personer om den genomsnittliga saneringskostnaden var 15 000 kr.

 

Om 1 250 av dessa hade varit helt sjukskrivna och därefter kunde gå tillbaka till sitt jobb på heltid igen skulle samhällsbesparingen bli över 310 miljoner för varje år så länge de kunde fortsätta arbeta heltid. Om besparingen från första året på 310 miljoner enbart skulle användas till att sanera fler amalgamskadade skulle pengarna räcka till ytterligare 20 650 personer. Om hälften av dessa skulle kunna återvända till heltidsjobb skulle vi få en total samhällsbesparing på över 2 890 000 000 kr.

 

Med andra ord närmare 3 miljarder!

 

Även om man kan kritisera den här generaliserade räkneövningen så säger den ändå en hel del om vad samhället egentligen måste fokusera på framöver:

 
GE AMALGAMSKADADE ADEKVAT VÅRD! Det kommer att löna sig rejält för alla parter.

 

 

Nytt viktigt möte inom några dagar


Bara inom några dagar kommer vi att ha ytterligare ett möte med ett par viktiga befattningshavare där vi kommer att framföra just kraven på att nu måste det vara patienternas tur.

Nu måste samhället prioritera så att de få adekvat hjälp och vård utan inblandning av myglande tjänstemän!

 

 

Vi är i mycket stort behov av ditt stöd – ge din Julgåva till Amalgamskadefonden


Amalgamskadefondens ekonomi är nu mycket ansträngd. Därför vädjar vi till dig att prioritera så du ger hela din Julgåva till Amalgamskadefonden i år.

 

Vi har nyligen startat ett projekt där vi ringer till personer i vårt register för att vädja om att ge en månatlig gåva via Autogiro. Syftet är att vi skall kunna få ekonomisk kraft att kunna gå vidare. När du ger din Julgåva till Amalgamskadefonden kan du samtidigt anmäla dig här att du fortsättningsvis vill ge en gåva varje månad via Autogiro. Printa ut och fyll i blanketten. Ange också vilken månatlig gåva du vill ge och skicka den sedan till:

 

Amalgamskadefonden

Axel Johanssons gata 4E

754 51 UPPSALA

 

Alternativt kan du skicka ett mejl till oss med dina kontaktuppgifter och att du vill ge via Autogiro så sänder vi dig en Autogiroblankett.

 

Rent administrativt innebär den här formen av givande en klar besparing för oss.

 

 

Ge din Julgåva till Amalgamskadefonden


Sätt in din Julgåva till Amalgamskadefonden idag. Vi behöver den verkligen! Anmäl samtidigt att du vill fortsätta att ge en gåva varje månad via Autogiro. Vi är i ett stort behov av ditt månatliga stöd framöver. Regelbundet ekonomiskt stöd är helt avgörande i vår kamp för att amalgamskadade skall få vård. Lika avgörande som syret är som du andas in för att du själv skall kunna leva. 

 

Tack för att du sätter in din Julgåva idag och för att du anmäler dig att ge via Autogiro framöver.

 


För ett amalgamfritt Sverige
 
Thomas Karlsson
Generalsekreterare


* (Det var Miljöpartiet som egentligen drev igenom Dentalmaterialutredningen och pengarna till forskningen.)