Minna fick saneringen betald
- men inte hennes väninna!

 

2011-01-21

 

Efter flera års kamp har nu Minna Blom tagit sig igenom större delen av sin värsta livskris. När det var som värst hade hon 78 sjukdomssymtom.
 
- Det värsta är definitivt över nu och idag ser jag mycket ljust på framtiden. Men bara för ett år sedan var min hälsa riktigt usel, berättar Minna.

 

Under året som har gått har jag av och till haft telefon- och mejlkontakt med Minna Blom. Vanligtvis hinner jag inte alls ägna mig åt patientrådgivning och än mindre borde jag göra det eftersom jag helt saknar sjukvårdsutbildning. Jag har dock genom åren samlat på mig en hel del erfarenhet på amalgamområdet som jag bara någon gång ibland hinner dela med mig av.

 

 

Hamnade på Amalgamskadefondens hemsida


När Minna hörde av sig till Amalgamskadefonden i början av förra året var hennes hälsa i ett mycket dåligt skick. Hon hade då hamnat på Amalgamskadefondens hemsida när hon sökte på Internet om blödande tandkött och metallsmak i munnen.

 

 

Jag hade en kort stund över


En desperat mejlfråga från Minna till Amalgamskadefonden kombinerat med att jag hade en kort stund över just då ledde till att jag svarade. Det blev början till ett antal kontakter mellan oss under 2010. Mot slutet av året uteblev dock Minnas mejlfrågor och jag hade fullt upp med andra göromål så jag tänkte inte så mycket på hur det gick för Minna. Jag visste dock att hon hade hamnat hos en mycket bra tandläkare och kände mig trygg med det.

 
Så kom det plötsligt ett mejl från Minna i början av januari i år. Jag har fått Minnas tillåtelse att återge det för dig. Så här skrev Minna:

 
Hej Thomas!


Jag är dig skyldig ett ovärderligt tack för all stöd och information du har gett mig under det gångna året då det gäller min sjukdom och amalgamsanering. Utan dig hade jag inte förstått hur eller var jag skulle vända mig för detta, inte skulle jag heller haft råd om jag inte hade fått stöd i bidragsansökan.

 

Av de 78 olika symptom jag hade innan amalgamsaneringens start så kan jag idag påstå att alla symptomen har minskat så pass att jag inte längre anser mig lida nämnvärt av dem, de flesta har försvunnit helt. För precis ett år sedan lovade jag mig själv att inte ta livet av mig själv förrän ett år hade passerat och då utvärdera om de känslorna fortfarande var lika starka. Detta löfte gav jag mig själv dels för att ändå försöka även om mitt mående var fruktansvärt, men även som ett löfte att slippa leva om det inte kändes värt något när året passerat.


Detta var en tankegång som fick mig att orka de månader som var mörkast i mitt liv, som följde mig dagligen. Jag är hjärtligt tacksam över att slippa känna så nu. Då jag läst det du skrev i det senaste nyhetsbrevet om hur få som får ta del av landstingets bidrag för saneringen så är jag ännu mer tacksam, över att jag fick rätt till det, men även en aning förvånad över att siffran var så låg.


Det vore intressant att även se hur många som sökt detta bidrag genom åren. Nu kan jag sakta börja ta tag i de övriga konsekvenserna som blivit följden av denna sjukdom; arbetslöshet, bristfälligt boende samt en bedrövlig ekonomi.

 

Jag har även haft turen att få förbli sjukskriven genom Försäkringskassan under denna tid och har möjligheten att arbetsträna ända fram till sommaren med full rehabiliteringspeng. Jag har massor med vänner som är sjuka, jag försöker nu informera o stödja dem i deras kamp gentemot kvicksilvret. Det vore fantastiskt om det fanns avlönade arbeten som amalgamskaderådgivare, sådan som du är men som även fick betalt för mödan. Då skulle jag ansöka direkt!


Stor kram o God fortsättning önskar jag dig o de dina
/Minna Blom

 

 

Minna är en av få som fått stöd av samhället


När jag fick mejlet hade jag redan glömt att Minna faktiskt fick sin sanering bekostad av Uppsala läns landsting. Hon är alltså en av ytterst få i Sverige som fått stöd från samhället. Jag vågar inte tänka på hur utgången hade blivit om hon inte hade fått sin sanering betald enligt högkostnadsskyddet.

Jag ringde Minna för att gratulera till hennes nyvunna hälsa. Man kunde höra direkt på hennes röst att något positivt hade hänt. Minna var en helt annan människa.

 

Minna var mellan 7 och 10 år när hon fick sina första fem amalgamfyllningar. Första symtomet – svår huvudvärk – dök upp redan när hon var 11 år. Problemen pågick under flera år men försvann långsamt under närmaste åren.

Vid 20 års ålder fick hon ont i ryggen. Vid den här tiden hade hon fått totalt 10 amalgam-fyllningar. Under många år gick hon på olika behandlingar för ryggen utan någon förbättring alls.

 

- Det är faktiskt först nu efter amalgamsaneringen som ryggbesvären nästan har försvunnit helt, berättar Minna.

 

 

Hamnade på psyket


Den värsta perioden för Minna började 2005 då hon gick in i en påfrestande period och blev utbränd. Under den här tiden hade hon dålig ekonomi efter 4 års studier och var ensam med tre barn. Hon blev allt sämre och i januari 2008 blev hon helt sjukskriven. I mars 2008 var hon i så dåligt skick att hon blev inlagd på psyket i sex veckor. Där fick hon en lugn tid där hon mest åt och sov vilket gjorde att hon blev något bättre men långt ifrån bra. Hon fick olika antidepressiva läkemedel som antingen inte hjälpte alls eller gav henne jobbiga biverkningar.

 

 

Hälsoproblemen höll på att knäcka Minna


Minnas hälsoproblem fortsatte efter tiden på psyket. Hon var fruktansvärt rädd för allting och orkade inte ta beslut. Hon grät sig ofta till sömns och brottades med självmordstankar. Det var mycket tungt med barnen och hon hade boendestöd. Minna är i grunden en mycket stark person rent psykiskt men de hälsoproblem hon brottades med höll på att knäcka även henne.

 

 

Något av ett mirakel att hon fick stöd från landstinget


Det var alltså i början av 2010 som jag kom i kontakt med Minna. Jag gav henne bl a tips om att hon i bästa fall kunde få sin sanering bekostad genom hennes landsting. Att hon fick stödet är dock något av ett mirakel eftersom så få får det. Hon påbörjande sin sanering på Kristallenkliniken i Uppsala strax före sommaren 2010. I oktober hade alla 10 amalgamfyllningar sanerats bort.

 

 

Förbättring redan efter första saneringen
 

Minna började känna en viss skillnad redan genom att ta extra antioxidanter. Men det var när hon tog bort den första fyllningen som självmordstankarna och ångesten släppte direkt.
Den första fyllningen var en så kallad kopparamalgamfyllning som innehåller omkring 65% kvicksilver, resten består av koppar och kadmium. En ryslig blandning med andra ord.

 

Att Minna blev fri från självmordstankarna och ångesten direkt efter urborrningen tror hon beror på att fyllningen skapade en form av oral galvanism som påverkade nervsystemet.


Jag har stött på flera liknande berättelser där människor har blivit av med vissa symtom direkt när de har sanerat bort en viss amalgamfyllning. 

 

Vid första tandläkarbesöket togs ytterligare en amalgamfyllning bort. Efter första urborrningarna släppte även den ”hjärndimma” som hon hade upplevt under flera års tid.

 

 

Tydlig förbättring efter att saneringen blev klar


Minna blev successivt bättre och bättre under saneringsperioden även om hon fick svackor dagarna efter själva urborrningarna. Sedan sista fyllningarna togs i oktober har hennes hälsa blivit mycket bättre. Den ekonomiska situationen är dock fortfarande mycket jobbig, men hon bor själv med barnen nu och hon gråter sig inte till sömns längre.

 

- Framtiden är ju inte helt enkel eftersom jag saknar jobb även om jag är utbildad miljöingenjör och dessutom har mycket dålig ekonomi. Men jag hoppas att jobbfrågan löser sig. Om den bara gör det, ser det ju nu ut att gå vägen eftersom hälsan går åt rätt håll.

 

 
Två barn har drabbats av dyslexi


Minna börjar kunna se framåt igen. Men det finns saker hon brottas med. Ett par av hennes barn har dyslexi. Minna hade munnen full av amalgam när hon var gravid med dem. Eftersom varken Minna själv eller pappan till barnen har dyslexi funderar hon mycket på om det istället för ärftlighet var kvicksilvret från hennes amalgamfyllningar som orsakade dyslexin.

 

 

Flera vänner som har hälsoproblem


En annan sak som Minna brottas med är att hon har många vänner som har hälsoproblem där hon misstänker att kvicksilvret i deras amalgamfyllningar kan vara en viktig orsak. En av hennes vänner, Karin Berglund har varit sjuk i kronisk trötthet i 18 år. Successivt fick hon under sin uppväxt 8 amalgamfyllningar. Hennes första sjukdomsproblem började när hon var 20 år. Detta kan troligtvis sättas i samband med ett tillfälle då hon tappade en kvicksilvertermometer och samlade upp kvicksilvret. Från 27 års ålder har hon haft diagnosen kronisk trötthet.

 

 

Karin fick avslag hos landstinget i Uppsala


Karins läkare ansökte till Uppsala läns landsting om sanering enligt högkostnadsskyddet men hon fick avslag. Ensamstående med barn kämpar hon nu med ekonomin för att med egna medel försöka ta sig igenom kostnaderna för saneringen. Efter varje sanering har hon blivit väldigt trött och behövt mycket sömn. Immunförsvaret har varit försvagat. Sedan i september 2010 har hon gått igenom hela fyra antibiotikakurer.

 

 

Måste spara under flera månader för att kunna avsluta sin sanering


Just nu har hon sanerat bort fem amalgamfyllningar. Saneringen av de tre som är kvar är rätt kostsam och nu sparar hon lite varje månad för att ha råd att sanera bort även dessa.
Karin har en egen blogg där hon skriver om sin sanering: http://kvicksilversjuk.blogspot.com/

 

 

Nyckfull och orättvis vård


Man kan gott säga att chansen att få hjälp med sin sanering är som att spela rysk roulett. Både Minna och Karin har varit i stort behov av att få hjälp med saneringen. Båda betalar skatt och bidrar så till kostnaderna för vården i samhället. Men den ena får hjälp medan den andra lämnas åt sitt eget öde. Så nyckfullt och orättvist är det i Sverige idag.
 


Besked från Socialdepartementet på gång


Efter jul- och nyårsledigheterna har vi nu återupptagit kontakten med Socialdepartementet. Tongångarna är än så länge positiva och vi skall få någon form av besked förhoppningsvis under de närmaste veckorna.

 

 

Dags att betala Stödmedlemsavgiften


Det borde inte vara långt kvar nu tills vi får se ytterligare framsteg i kampen för att de amalgamskadade skall få hjälp.


Vi är i stort behov av att du backar upp vårt arbete under det här året. Det viktigaste du kan göra för Amalgamskadefonden i januari är att du betalar din stödmedlemsavgift för 2011 som nu är satt till 250 kr. Sätt in medlemsavgiften på Amalgamskadefondens Plusgiro 90 07 65 - 9. 

Jag vädjar också om att du sätter in en extra gåva eftersom vår ekonomi är svag. Med ett varmt tack på förhand.

 


För ett amalgamfritt Sverige
 


Thomas Karlsson
Generalsekreterare


P.S. Minna och Karin har sagt ja till att framträda med sina namn i det här insamlingsbrevet.