Anita Brandelöve möter den svenska byråkratin

 

2011-05-07

 
 
Vi jobbar vidare med Anita Brandelöve som vi misstänker är amalgamskadad och har under senaste månaden mött vadå? Jo just det - den traditionella svenska byråkratin i all sin präktighet, som naturligtvis i någon form måste finnas, men som tyvärr försenar det mesta i livet.
När man har med den svenska byråkratin att göra måste man ha en stor portion av tålamod.

 

 

Byråkratin drar igång


Efter att Anita hade lämnat in sin ansökan (som hennes läkare hade skrivit) om sanering enligt högkostnadsskyddet till landstinget i Västerbotten tog det ett par veckor innan hon fick beskedet från landstinget att de behövde få in en förhandsbedömning från Anitas tandläkare.

 

 

Vi har funnit en lämplig tandläkare


Från Amalgamskadefondens sida har vi lagt ner en hel del tid för att finna en lämplig tandläkare som kan utföra Anitas sanering. Vi har nu hittat en tandläkare som har kunskap om sanering och är villig att hjälpa Anita. Tandläkaren är också beredd att göra en förhandsbedömning men måste då först få fram ett rehabiliteringsintyg från Anitas läkare om att sjukvården har prövat alla vägar inom vården, men utan framgång.

 

Vi försöker just nu ordna så att Anitas läkare och tandläkare i Umeå får kontakt med varandra för att undvika att det blir missförstånd som ytterligare drar ut på tiden.

 

 

Hälsan går upp och ner


Hälsan för Anita har gått både upp och ner under månaden som gått. Under några dagar fick hon lättare blödningar från tarmen men fick i just det fallet ganska bra hjälp från den vanliga sjukvården.

 

 

Några ljusglimtar under månaden som har gått


• Ytterligare en läkare som har jobbat mycket med amalgampatienter har erbjudit Anita sin hjälp vilket hon tacksamt har tagit emot.

 

• Siw Muskos har sänt sin bok ”Hypokondriker eller tandvårdsskadad?” till Anita som nu har börjat läsa boken med stort intresse.

 

• Ett företag har sponsrat Anita ett nytt och avancerat kosttillskott med antioxidanter som Anita precis har börjat använda.

 

Anita har kvar smärtorna i kroppen även om det har varit generellt lite bättre sedan hon har börjat promenera i sakta mak ett par gånger per dag. Motion i lugn takt om man orkar med detta är ju viktigt även för en sådan som Anita. Men den konstiga känslan av torrhet och metallsmak som hon har haft tidigare i munnen är fortfarande kvar.

 

 

Största oron


Det Anita oroar sig mest för nu är om landstinget i Västerbotten kommer att avslå hennes ansökan som stöd till saneringen.

 

- Om jag hade fått 40 000 kr nu skulle jag prioritera en amalgamsanering före allt annat eftersom smärtorna är så plågsamma, berättar Anita som otåligt väntar på den dag hon skall få besked från Västerbottens läns landsting.

 

 
Vill bli frisk och kunna jobba med ungdomar som har det svårt

Om Anita skulle bli betydligt bättre i sin hälsa efter en amalgamsanering skulle hon lättare kunna skaffa sig ett jobb där hon kan tjäna in de pengar hon behöver för att på ett bättre sätt klara sin och dotterns situation. Idag är Anitas ekonomiska situation mycket tuff.


Det Anita helst av allt vill göra om hon får tillbaka hälsan är att få jobba med och hjälpa ungdomar som har det svårt.

 

 

 

Får ingen ersättning om hon blir sjukskriven


På tal om jobb så är Anita faktiskt inte sjukskriven alls trots alla hennes hälsoproblem, utan går på en mycket låg aktivitetsersättning. Om hon skulle begära att få bli sjukskriven skulle hon inte få någon ersättning alls eftersom hon inte har någon sjukpenninggrundande inkomst sedan tidigare på grund av att hon har jobbat för kort tid.

 

 

Tvingas söka jobb – trots sina smärtor


I morgon har Anita kallats till Arbetsförmedlingen som skall undersöka vilket jobb som skulle kunna passa henne. Anita är visserligen en fajter, men det känns tungt för henne att tvingas söka jobb när hon samtidigt mår så dålig.

 

- Jag känner själv att jag egentligen skulle behöva vara sjukskriven under en tid så jag kan fokusera på att ta mig igenom saneringen och förhoppningsvis kunna återhämta mig därefter. Det är en påtaglig stressfaktor som definitivt inte gör min situation bättre när jag nu tvingas söka jobb trots att jag mår så dåligt, menar Anita.

 

 

Ge jobben till de friska och stöd till de sjuka!


En stilla undran: Det finns flera hundra tusen friska människor som är arbetslösa i Sverige och vars högsta önskan är att få ett riktigt jobb. Vore det inte bättre om samhället storsatsade på att alla dessa fick jobb först och att en sådan som Anita som har det så tufft istället får vara sjukskriven med en rimlig ersättning och får hjälp att gå igenom sin amalgamsanering i lugn och ro?

 

Alternativt skulle man kunna ordna något enklare jobb dit Anita går när hon själv känner att hon orkar, alltså mer som en form av terapi eller rehabilitering men att hon samtidigt får en rimlig sjukersättning. Den sociala kontakten man får genom någon form av terapeutiskt jobb utan press kan vara viktig och skulle kunna vara rätt väg under sanerings- och rehabiliteringstiden.

 

Det finns fortfarande mycket att önska då det gäller åtgärder och insatser från samhällets sida för en sådan som Anita.

 

 
Arbetet fortsätter på Socialdepartementet


Tempot på Socialdepartementet är nu mycket högt och vi har haft svårt att nå dem under senaste veckorna. Men bollen ligger hos departementet nu och vi vet i vart fall att de jobbar vidare utifrån det konkreta förslag som vi har lagt fram. Vi lämnar dem dock ingen ro utan ligger på med de möjligheter som står oss till buds.

 

 

Stöd oss


Vi behöver ditt fortsatta stöd för att dels kunna hjälpa Anita framåt i hennes situation, men också för att driva våra frågor vidare i kontakt med politikerna. Jag vädjar därför till dig att sätta in en gåva idag till Amalgamskadefondens Plusgiro 90 07 65 - 9 och vill framföra ett varmt tack på förhand.

 

För ett amalgamfritt Sverige
 
Thomas Karlsson
Generalsekreterare