Kenneth slapp förtidspension!


När Kenneth Hjelm fick värk i lederna trodde läkarna att han hade reumatism. I själva verket var det tandfyllningarna som gjorde honom sjuk.
 

 

- Så länge jag hade amalgamfyllningar var jag sjuk, när jag tog bort dem blev jag frisk. Det räcker för att jag ska vara övertygad om att amalgamet var orsaken – även om det saknas vetenskapliga bevis!

 

 

Kenneth fick problem med hälsan i början av 1980-talet, ungefär när han fyllde 40 år.

 

 

- Det började med att jag hade ont i höger hand och fick svårt att skriva. Eftersom jag var byggnadskontrollant blev det allt besvärligare.

 

 

- När jag sedan fick nya arbetsuppgifter som innebar att jag skulle ägna mer tid åt att rita var jag inte säker på att klara av jobbet. 

 

 

- Min chef sa åt mig att ta reda på vad som var fel och komma tillbaka när jag var frisk. Jag har inte kommit tillbaka än – men är fortfarande mycket god vän med den chefen.

 

                                          Kenneth lever ett bonusliv sedan 1990

 
”Inbillningssjuk"

 

Kenneth hade då haft problem i ungefär ett år.

 

 

- Men sedan bar det iväg väldigt fort och spred sig i hela   

kroppen. Jag fick ont i alla leder och

i fötterna och hade svårt att lyfta mina armar.

På sjukhuset tog läkarna en massa prover, men man hittade inga fel. Diagnosen blev negativ reumatoid artrit, det vill säga reumatism man inte har några belägg för. Kenneth fick värktabletter och cortison men blev bara sämre.

 

 

- Jag sprang till en massa läkare men kände inget stöd. De tog mig inte på allvar, det var nästan så att de verkade tycka att jag var inbillningssjuk.

 


- Droppen var en dag på rehabiliteringen när läkaren sa till mig att jag fick rikta in mig på att aldrig bli frisk. Det var värsta chocken.

 

 

- Jag kände att jag bara blev sämre, att jag var på väg ner i rullstol. Att då inte bli trodd och att få domen att aldrig mer bli frisk var en ruskig upplevelse, Jag kunde lika gärna ha hoppat i ån.

 

 

 

Zombie

 

Men, som sagt, värktabletter hade Kenneth gott om. Och säkert blev det så att han överkonsumerade när han gick hemma ensam på dagarna.

 

 

- Jag var ungefär som en zombie.

 

 

- Min hustru hade nog ett helsike. Hon hade jobb och två små barn att ta hand om. Hon fick sköta allt och samtidigt hålla liv i mig.

 


Kenneths initiativförmåga försvann med tabletterna, och det var hans fru och mamma som drev på att han skulle testa alternativa vägar för att må bättre. Han provade zonterapi, åt vegetarisk kost och fastade. Inget hjälpte.

 

 

Men en dag hade han turen att träffa en vikarierande läkare på sjukhuset. Han skickade Kenneth till den då ganska nystartade Amalgamenheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
 

 

- Man hittade kvicksilver men inte i så höga halter att man kunde säga att jag var förgiftad. Och då, i mitten av 80-talet, kunde man inte säga om det berodde på amalgam.

 

 

Men Kenneth fick namnet på en duktig tandläkare och tänkte att han ju alltid kunde se vad som hände. Så han gick dit och tog bort en plomb. Tandläkaren sa åt honom att gå hem direkt eftersom han kunde bli dåsig.

 


- Det var tur, för efter en stund kändes det som om jag fått en träklubba i huvudet. Jag var helt utslagen i tre dagar.

 

 

Så var det sedan varje gång Kenneth bytte ut en amalgamfyllning. På den tiden fanns inte den skyddsutrustning som tandläkarna numera använder vid sanering.

 

 

 

Bonusliv

 

Redan innan alla fyllningarna var bytta började Kenneth må bättre. Och visserligen tog det bortemot två år innan alla symptom var helt borta, men så snart saneringen var klar såg han sig om efter jobb.

 

 

- Jag blev CAD-försäljare och delägare i ett företag under några år! Nu är jag pensionär.

 

 

- Idag mår jag skitbra! Det är ett bonusliv jag lever sedan 1990.

 

 

Margareta Dahlberg