Anita nära att knäckas

 

2001-10-28 

 

 

 

Senaste månaden har varit extra tuff för Anita. Händelser i hennes närhet, byråkratikraven från Västerbottens läns landsting tillsammans med ett nej om ekonomiskt stöd från socialen har varit nära att knäcka Anita.

 

Anitas ena dotter har nyligen fött barn där det har varit en kritisk situation en tid eftersom spädbarnet inte klarade sig utan syrgas och behövde sondmatning för att överleva. Anita har i den här situationen varit tvungen att ta hand om dotterns andra två småbarn. Barnbarnen har bott hos Anita under ett antal dagar tills den kritiska situationen lugnade sig. Den här tiden har varit påfrestande för Anita. Hon har varit tvungen att vara stark även om hon själv i grunden är svag och skör.

 

Anita har haft svårt att orka med att koncentrera sig på de byråkratiska kraven från Landstinget i Västerbotten. Fortfarande är inte alla papper klara som de senast har krävt in för att ta ställning till hennes ansökan om ekonomiskt stöd till sin amalgamsanering. Tjänstemännen på Landstinget har ju naturligtvis sina regler att följa. Man måste ha respekt för detta. Ingen vill göra tjänstefel men samtidigt blir allt så fel när byråkratin är det som nästan knäcker den som behöver hjälp.

 

 

Ett nytt sätt att se på tjänstefel


Vore det inte mer lämpligt att klassa det som ett tjänstefel om man inte försöker skynda på att hjälpa en människa i nöd som Anita?  Borde man inte kunna bortse från att varje papper skall vara korrekt inlämnat och varje ruta rätt ikryssad när det börjar bli byråkrati in absurdum?

 

Vi är nu inne i oktober och har under åtta månader av och till jobbat med ansökningsblanketter och dokument efter dokument som landstinget kräver för att ”kunna” ta ställning till en ansökan om amalgamsanering som kostar småpengar jämfört med att vad Anita kostar samhället under tiden hon inte får hjälp.

 

Visst är det viktigt med olika dokument som styrmedel, men när byråkratin tar överhanden borde man införa en ny regel som säger: Om byråkratin blir för omfattande och kontraproduktiv då gäller enbart en sak och det är - Använd vanligt svenskt bondförnuft! Det borde istället anses som tjänstefel att inte använda vanligt sunt förnuft.

 

 

Kommer inte att få ersättning för flera amalgamfyllningar


Men det finns en ännu värre sak för Anita nu än just byråkratin. Hon har fått veta att flera av hennes amalgamfyllningar inte kommer att omfattas av landstingets stöd även om hon får stödet till amalgamsanering beviljat. Anledningen är att hon har karies vid dessa fyllningar. Då är reglerna sådana att kostnaden för att åtgärda detta måste tas ur egen kassa. Och den kassan är i helt tom. Anita lever sedan länge klart under existensminimum.

 

Anita har också en skuld för ett par glasögon som hon inte har kunnat betala. Hon har ett brytningsfel och klarar sig inte utan glasögon. Hon har också en mindre restskatteskuld som hon heller inte kan betala. Ovan på detta kostar amalgamsaneringen för de tänder som är kariesangripna åtskilliga tusenlappar.

 

 

Socialen vägrade att ge stöd


För ett par veckor sedan besökte Anita socialen i Umeå för att få hjälp från dem med dessa kostnader men de vägrade eftersom Anita vid det här tillfället hade 1 000 kr kvar på sitt konto. Pengar som hon behöver till mat för sig själv och sin dotter tills nästa allmosa från samhället trillar in på hennes konto. En allmosa som även den kommer att vara klart under existensminimum.

 

 

Bara en måltid per dag


Anita har blivit så bedrövad över all byråkrati och sin dåliga ekonomiska situation att hon under senaste veckan bara har ätit en enda måltid per dag och naturligtvis börjat må ännu sämre just på grund av detta.

- Bristen på pengar knäcker mig snart, säger Anita desperat när jag talar med henne.

 

Jag står nu i daglig kontakt med Anita för att uppmuntra henne i hennes svåra situation. Jag jobbar också på att försöka finna lösningar på hennes trängda ekonomiska läge. 

 


Ett viktigt klargörande


I juni skrev jag om att Anita hade varit på bilbingo och att hon var bara ett nummer från att vinna 8 000 kr. En av våra uppmärksamma givare hörde då av sig och rekommenderade att vi borde se till att Anita avstår från att använda sin magra inkomst till lotteri och försöka se till att hon går igenom ekonomisk rådgivning så hennes inkomster anpassas till utgifterna. Det är en god tanke i sig. Man kan inte slösa på något sätt när man har magra inkomster.

 

Jag har varit i kontakt med Anita om lotten i bilbingot och fått veta att hon fick den av en vän. Med de svaga inkomster Anita har skulle hon aldrig komma på tanken att lägga någon krona på något annat än överlevnad. De kläder hon har köpt under senaste åren har hon köpt på Myrorna.

Situationen är som sagt svår för Anita men vi jobbar vidare för att finna lösningar. 


 

Thomas Karlsson

Amalgamskadefonden