Titanimplantat kan orsaka hälsoproblem


I ett insamlingsbrev från den 14 januari 2003 berättade Amalgamskadefonden om den kvinna som stämt Västmanlands läns landsting för bristfällig utredning / utebliven vård sedan hon tillfrisknat från en avvikande reaktion mot implantatmaterialet –  bl a i form av en svårt inflammerad munslemhinna –  efter att titanimplantaten hade tagits bort. Tingsrätten slog i domen fast att det med övervägande sannolikhet var visat att det funnits ett samband mellan den inflammerade munslemhinnan och implantatmaterialet och att kvinnan inte hade fått den utredning och vård hon hade rätt att vänta sig. Målet avgjordes till kvinnans fördel och landstinget ålades att utge skadestånd till henne och betala hennes rättegångskostnader.

 

Landstinget överklagade till hovrätten med yrkande om ändring och hävdade att titanimplantat består av 100 % rent titan – vilket är felaktigt eftersom titanet innehåller föroreningar av andra metaller – och att materialet inte kan ge upphov till några avvikande reaktioner. Enligt landstinget hade utredning och vård av patientens munslemhinneförändringar varit helt adekvat. Landstinget hade därför inte gjort sig skyldigt till någon skadeståndsgrundande vårdslöshet.

 

I hovrätten framhöll kvinnan att vårdgivarna inte hade beaktat Socialstyrelsens vägledande allmänna råd som säger att en avvikande reaktion mot dentalt material kan yttra sig som allergi eller lichen. Genom att endast konstatera att munslemhinneförändringen inte berodde på allergi – och underlåta att ta reda på om inflammationen var en licheniod vävnadsförändring – så hade tandläkarna vårdslöst lämnat henne åt sitt öde. Om hon inte, på egen bekostnad, hade fått utredningen gjord på Amalgamenheten – och därefter implantaten borttagna  – så hade hon tvingats leva med den ständiga smärtan i munnen.

 

Inte vårdslöst att ignorera allmänna råd
Hovrätten delade tingsrättens uppfattning att det med övervägande sannolikhet var visat att slemhinneförändringen hade haft samband med implantatmaterialet, eftersom munslemhinnan hade läkt fullständigt kort efter att implantaten tagits bort. Däremot ansåg hovrätten att det inte var vårdslöst att ignorera de allmänna råden eftersom dessa endast är vägledande och inte juridiskt bindande. Ingen vårdslöshet – inget skadestånd!

 

Kvinnan ansökte om revision i Högsta domstolen där hon hävdade att hovrätten hade förbisett att de allmänna råd, som vårdgivarna hade att följa i utredningen av hennes munslemhinneförändringar, vilar på konsensus om vad som vid vårdtillfället var vetenskap och beprövad erfarenhet. Landstinget har således handlat vårdslöst eftersom utredningen av munslemhinneförändringarna inte följt vetenskap och beprövade erfarenhet.  HD avslog hennes ansökan om prövningstillstånd.

 

Helt i sin ordning att inte följa vetenskap och bepröva erfarenhet
Därför har vi nu en situation där HD, genom att neka prövningstillstånd, har lagt fast en praxis som säger att titanimplantat kan orsaka en inflammerad munslemhinna men att det är helt i sin ordning att inte följa vetenskap och beprövad erfarenhet i utredningen av reaktionen. Detta innebär med andra ord att tandläkarna, utan ansvar, kan ignorera den vetenskap och beprövade erfarenhet som anger hur en utredning av förändringar i munslemhinnan, som kan sättas i samband med titanimplantat, ska göras för att vara fullständig och just i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

 

Amalgamskadefonden avser att uppmärksamma Socialstyrelsen på det orimliga i denna praxis.