Amalgam till bergrum

 

Djupt bergförvar för kvicksilver liksom för kärnkraftsavfall

 
Eftersom kvicksilver är giftigt i alla former och inte kan förstöras, har riksdagen beslutat att det ska förvaras i ett några hundra meter djupt bergförvar med liknande säkerhetskrav som kärnkraftsavfall.

 

Urborrat amalgam skall

förvaras i bergrum med

liknande säkerhetskrav som

för kärnkraftsavfall 
 

 

På så sätt minskas risken att det läcker ut i brunnar eller sjöar och förgiftar folk och fisk. För att ytterligare minska risken ska kvicksilvret stabiliseras så det kan förvaras säkert i minst 100 år. Kvicksilver kan till exempel stabiliseras med svavel så att kvicksilversulfid bildas.

Det är det vanligaste mineralet som innehåller kvicksilver och finns bland annat i Spaniens kvicksilvergruvor. Där låg kvicksilvret väl skyddat under hundratusentals år innan man började gruvbrytning och utvinning av kvicksilver.

 

 

 

Tusentals ton farligt avfall


Kvicksilveravfall med 1% kvicksilver eller mer och en del med 0,1-1% ska stoppas ner i djupförvaret senast år 2015 enligt riksdagsbeslut 2003. Regeringen har tillsatt Sten Bjurström, f.d. VD för SKI, som samordnare, så att alla som har kvicksilver ska samarbeta om ett gemensamt förvar. Det blir billigare än om var och en bygger ett eget förvar. Bergförvaret ska i stort sett vara underhållsfritt, eftersom det inte är meningen att framtida generationer ska behöva få kostnader för vårt avfallslager. Avfallsinnehavarna ansvarar för nödvändig teknikutveckling för att stabilisera kvicksilvret.

 

Kvicksilvret behöver förbehandlas på olika sätt eftersom det är uppblandat med andra ämnen i t ex tandamalgam, batterier och i kvicksilverhaltigt gruvavfall. De huvudsakliga avfallsägarna är: Nya Boliden (kvicksilverhaltigt gruvavfall), EON (f.d. SAKAB, som har tandamalgam, batterier, lysrör m.m.), Norsk Hydro (kloralkalifabrik i Stenungsund) och Akso Nobel (kloralkalifabrik i Bohus Eka).

 

SAKAB har haft ett par industridoktorander som har tittat på möjliga behandlingsalternativ för att förbereda kvicksilver för slutförvar. Den totala mängden kvicksilver i avfallet uppskattas till ca 1400 ton varav 1100 ton i avfall med mer än 1% kvicksilver.


 


Amalgam läcker mycket kvicksilver

 

Ca 400 ton kvicksilver används i svenska kloralkalifabriker. Därifrån läcker det årligen mindre än 100 kg kvicksilver. I svenskarnas tänder finns det ca 40 ton kvicksilver, som årligen läcker ca 400 kg från tandläkarkliniker, från vårt dagliga tuggande och från krematorier (ungefär 1/3 från vardera). En tiondel så stort lager i tänderna ger alltså fyra gånger så stora utsläpp som kemikaliefabrikerna. Det är uppenbart att det hastar att få över tandamalgamet till en säkrare håla än munhålan.

 

Totala läckaget från det djupa bergförvaret med 1000 ton kvicksilver får inte överstiga 0,5–10 gram kvicksilver per år. Det motsvarar kvicksilverhalten i munnen hos en enda person med 1–15 vanliga amalgamfyllningar!

 

Tandamalgamet är den största inhemska källan av kvicksilver, som läcker ut i miljön från mänsklig verksamhet. Väl ute i sjöarna kan bakterier omvandla kvicksilvret till metylkvicksilver som effektivt tas upp av fiskarna. Det är därför gravida kvinnor inte ska äta läcker insjöfisk som gädda, lake och abborre. Metylkvicksilver går nämligen lätt över till fostret eftersom det passerar barriärerna vid livmodern och hjärnan, som hindrar många andra gifter att komma fram till fostrets hjärna. Fostrets mentala utveckling hämmas redan vid mycket låga halter metylkvicksilver.

 

 


Kemisk bomb

 

Hur kan vi minska kvicksilverutsläppen från tandamalgam? Att enbart sluta använda det räcker inte, eftersom kvicksilver läcker från tandläkarkliniker när de byter ut amalgamfyllningar. Kvicksilver läcker även när vi med amalgamfyllningar tuggar, dricker varma drycker eller gnisslar tänder i sömnen. Det läcker även när vi går till sista vilan. Endast hälften av krematorierna har rökgasrening, eftersom Svenska kyrkans församlingsförbund anser det för dyrt att förse andra hälften med rening, som dessutom inte avskiljer allt kvicksilvret. Dessutom borde ju rökgasreningen betalas av dem som har satt in amalgamfyllningar och inte via skattsedeln av alla medborgare, oavsett om man värnat om miljön eller inte. Varför ska en patient, som betalat extra för att undvika amalgam i sina tänder, betala för att rena rökgaserna från dem som använt billigare, miljöskadligt amalgam.

 


Utsläppen från krematorierna kommer att öka när 40-talisterna somnar in, eftersom de drabbades på bred front av “amalgamtokiga tandläkare”. Själv fick jag ett par amalgamfyllningar “för säkerhets skull så det inte blir hål där”! Tack vare det blev det hål där, bakom den ena fyllningen. Den är nu ersatt med en kompositfyllning.

 


Mina andra amalgamfyllningar får sitta kvar tills vidare eftersom jag är så lyckligt lottad att jag inte har några hälsoproblem från dem. Däremot hoppas jag att de avlägsnas när jag slutligen somnat in. Jag kan inte tänka mig att vila i frid med vetskap om att mina amalgamfyllningar skadar miljön helt i onödan. Det är ju så enkelt att från en avliden avlägsna dem på ett etiskt korrekt sätt, till skillnad från organ eller pace-makers som avlägsnas rutinmässigt. Mycket giftiga amalgamfyllningar är ju ingen naturlig del av en människokropp och kan plockas bort lika väl som att guldringar och guldtänder tas tillvara.

 

 

Docent Lars Hylander

 

Grafisk bild över amalgamförvaring i bergrum

 

Schema över svenskt kvicksilverläckage

 

 

 

Källor:

Berggren, U. Teknisk information - Capere Dental (Technical information - Capere Dental). Internal work report, Tekniska Verken, Linköping, Sweden. 2004a. (In Swedish.) 2 pp.

Hylander, L. D. & Goodsite, M. E. 2006. Environmental costs of mercury pollution. Sci. Total Environ.  In press.

Hylander, L. D., Lindvall, A., Uhrberg, R., Gahnberg, L., & Lindh, U. 2006. Mercury recovery in situ of four different dental amalgam separators. Sci. Total Environ.  In press.

KemI Rapport 2/04. Kvicksilver - Utredning om ett generellt nationellt förbud. KemI, juni 2004

 

Naturvårdsverket. 1993. Avvecklingen av vårt dolda kvicksilverlager. Rapport 4177. Statens naturvårdsverk, Solna, Sweden. 113 sid.

 

SOU  2001:58. Statens offentliga utredningar. Kvicksilver i säkert förvar. Miljödepartementet, Stockholm. 118 sid.

 

Svenska kyrkans församlingsförbund. 2004. Yttrande över förslag till branschfaktablad om krematorieverksamhet. Dnr 18/04. Stockholm. Handläggare: Licht, K., Jacobsson, G.

 

Sörme, L., Lagerkvist, R. 2002. Sources of heavy metals in urban wastewater in Stockholm. The Science of the Total Environment 298: 131–145.

 

Åkesson, A. 2004. Branschfaktablad för Krematorieverksamhet, utgåva 2. Naturvårdsverket, Stockholm, Sweden. 28 sid. ISBN 91-620-8184-5