Graviditet och amalgam


– en risk för hjärnskador hos det blivande barnet

Av Dr. Magnus Nylander, näringsforskare och kvicksilverexpert

 

 

Del 1 - Bakgrund


Kvicksilverånga (oladdat kvicksilver, Hg0, i ångform) frisätts ständigt från alla amalgamfyllningar. Ångan är ett mycket lömskt gift, då den varken syns, smakar eller luktar samt kan ge symtom som inte alltid förknippas med orsaken (15). Frisättningen av kvicksilverånga ökar i samband med belastning på fyllningarna, bland annat när man tuggar och borstar tänderna (15,).

 

 

Av den kvicksilverånga som följer med inandningsluften ner i luftvägarna och lungorna tas cirka 80 procent upp i lungvävnaden och går ut i blodcirkulationen. I blodet löser sig kvicksilvret och distribueras ut till kroppens alla vävnader. På grund av att denna form av kvicksilver är mycket fettlöslig, kan det lätt tränga igenom cellmembranen och därmed in i cellerna (2).

 


På samma vis tränger det igenom skyddande vävnadsbarriärer och når bland annat in till det blivande barnet och dess hjärna hos gravida kvinnor (16).

 


När kvicksilvret kommit in i cellerna och till det blivande barnet hos en gravid kvinna omvandlas eller oxideras det snabbt, främst under inverkan av ett enzym (katalas), till kemiskt reaktiva tvåvärda kvicksilverjoner (Hg2+).

 

 

Nu är kvicksilvret plötsligt extremt giftigt. Kvicksilverjonerna agerar nämligen genom att binda sig till speciella ställen, så kallade sulfhydrylgrupper (SH-grupper) på proteiner, bland annat enzymer, som då bryts ner och förstörs. Till skillnad från flera andra gifter är kvicksilvret ospecifikt i sina angrepp, vilket innebär att många enzymsystem och delar av cellerna kan drabbas och leda till en rad olika funktionella skador. Man kan säga att kvicksilvret ”hugger vilt” och skadar det som för tillfället är lättast åtkomligt. Ur biokemisk synvinkel är det lätt att förstå att kvicksilverförgiftningar kan ge en lång rad olika skadeverkningar och symtom (17). Hjärnan, njurarna och immunsystemet är kritiska organ efter exponering för kvicksilverånga (2,18). När det gäller foster eller blivande barn handlar det uteslutande om funktions- och utvecklingsskador i hjärnan. 

 

 

Lars Friberg och medarbetare vid Karolinska Institutet analyserade Kvicksilver i vävnader från avlidna med och utan amalgamfyllningar. Fall med amalgamfyllningar visade statistiskt säkerställt högre halter av kvicksilver i hjärna, njurar, hypofys och muskulatur (15,19,20,21).

 

 

Det fanns även en statistiskt säkerställd relation mellan kvicksilverhalter i olika vävnader, bl.a. hjärnan och antalet amalgamfyllningar eller antalet tandytor med amalgam. Man fann motsvarande resultat i en svensk-amerikansk samarbetsstudie (22). En annan forskargrupp i Tyskland har därefter publicerat samstämmiga resultat (23).

 

 

En ordinär mängd amalgam (ca 10 fyllningar) ökar kvicksilverhalten i hjärnan hos vuxna med i genomsnitt cirka 10 nanogram ng (nanogram) per gram (g) hjärnvävnad. Den motsvarande ökningen i njurarna är cirka 600-700 ng/g och i hypofysen cirka 30 ng/g (24).

 

 

Genomsnittligt så härrör ungefär 90% av kvicksilvret i njurarna från amalgamfyllningar.

Förutom mängden amalgam, så är frisättningen av kvicksilverånga beroende av flera faktorer. Det är bl.a. välkänt att tuggning och bruxism (tandgnissling) ofta ökar frisättningen av kvicksilverånga dramatiskt och att det tar minst en timme innan frisättningen av kvicksilverånga är tillbaka på ”vilonivån” (2,15).

 

 

Det är sedan länge känt att den individuella dygnsexponeringen av kvicksilver-ånga från amalgamfyllningar varierar mycket kraftigt. Detta har definitivt inte belysts tillräckligt vid flera tidigare försök till riskvärderingar inte minst när det gäller graviditeter (2,25-27). I läkartidningen underströk Magnus Nylander och Jan Weiner (1986) att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (29).

 

 

Denna beräkning har senare visat sig stämma väl överens med de höga kvicksilverhalter man funnit i urin, 50-60 mg/l, hos vissa individer som har belastat sina amalgamfyllningar kraftigt genom att tugga tuggummi (30). Detta är klart över den genomsnittliga nivån som resulterat i mätbara gifteffekter i hjärnan och njurarna hos människor som har exponerats yrkesmässigt för kvicksilverånga (31-35).

 

 

Den genomsnittliga utsöndringen av kvicksilver via urin hos amalgambärare är betydligt lägre eller knappt 3 µg per dygn. Flera studier har också visat en säkerställd relation mellan amalgammängden och kvicksilver i urin (14,36-38). Tidigare trodde många felaktigt att en långvarig exponering för kvicksilverånga (som motsvarar en sådan utsöndring av kvicksilver) var säker. Idag pekar tillgänglig forskning på att subkliniska, ”dolda eller smygande”, men mätbara skadeverkningar kan uppstå i hjärna och njurar vid eller under den genomsnittliga exponeringsnivån från amalgamfyllningar hos allmänheten* (39-43).

 

 

*I det individuella fallet ska man vara försiktig med att enbart använda mängden av kvicksilver i urinen för bedömning av exponeringen eftersom erfarenheten pekar på att en del individer kan ha en sämre utsöndrings- och därmed avgiftningskapacitet.

 


Analyser av kvicksilver i vävnader från en avliden 60-årig kvinna med en stor mängd amalgamfyllningar visade mycket höga koncentrationer av kvicksilver i olika vävnader, eller 150 ng/g i hjärnan, 1050 ng/g i njurarna och 1400 ng/g i hypofysen (jämför ovan med genomsnittliga vävnadsnivåer från amalgamfyllningar (16)).

 

 

Att man med mycket begränsade forskningsresurser funnit ett antal amalgamfall med särskilt hög exponering av kvicksilver pekar på att det inte kan vara helt ovanligt även hos gravida och fertila kvinnor.

 

 

Del 1 - Bakgrund

 

Del 2 -Det blivande barnets kvicksilverexponering från mammans amalgamfyllningar

 

Del 3 - Kvicksilver i modersmjölk

 

Del 4 - Toxisk effektnivå av kvicksilver i fostrets och den nyföddes hjärna

 

Del 5 - Förändringar i barns personlighetsutveckling på grund av amalgam?

 

Del 6 - Sammanfattning

 

Del 7 - Så här kan du skydda ditt barn

 

Del 8 - Referenser

 

 

Tillbaka till inledningen av Graviditet och amalgam