Graviditet och amalgam


– en risk för hjärnskador hos det blivande barnet

Av Dr. Magnus Nylander, näringsforskare och kvicksilverexpert

 

 

 

Del 4 - Toxisk effektnivå av kvicksilver i fostrets och den nyföddes hjärna

 

 

Professor Lennart Dencker, Uppsala universitet, är en framstående expert på kvicksilvrets omsättning och dess skadliga effekter under fosterutvecklingen. Han framhöll tidigt att ett viktigt sätt att närma sig riskproblemet är att jämföra kvicksilverhalter i hjärnan hos människor med biologiska skadeverkande nivåer i hjärnvävnad hos försöksdjur (48).

 

 

Flera experimentella djurstudier har visat att hjärnan hos foster och nyfödda lätt skadas vid exponering för kvicksilverånga (2,49-51). Dencker och medarbetare utsatte dräktiga råttor, och därmed också fostren, samt nyfödda råttor för olika doser av kvicksilverånga under några dagar.

 

 

Djuren tilläts sedan växa upp, både de som exponerats som foster och de som exponerats som nyfödda och testades med avseende på kognitiva funktioner som inlärning och minne vid flera månaders ålder. Studien avsåg att visa om permanenta skador med funktionsstörningar kunde uppkomma som ett resultat av exponering för kvicksilver tidigt i livet.

 

 

Testerna visade att permanenta skador i form av bland annat försämrat minne och sämre inlärningsförmåga uppträdde vid betydligt lägre exponering för kvicksilverånga än man tidigare vetat om. Framsynt nog undersökte han också vilka kvicksilverhalter som förelåg i olika vävnader kort tid efter exponeringstillfällena (4-7 dagar).

 

 

Forskargruppen fann att den lägsta exponeringen för kvicksilverånga som gav bestående hjärnskador i form av försämrat minne och inlärningsförmåga motsvarade en kvicksilverhalt i hjärnvävnaden på 10-20 ng/g (48). Således utgjorde 10-20 ng kvicksilver per gram hjärnvävnad så kallad effektnivå.

 


Vid analys av kvicksilver i hjärnor från elva nyfödda amerikanska spädbarn*, som avlidit i olyckor eller spädbarnsdöd fann man kvicksilverhalter på upp till närmare 20 ng/g hjärnvävnad (se ovan) d.v.s. i nivå med den toxiska effektnivån.

 

 

*I en del av USA där amalgamfyllningar visats utgöra den dominerande kvicksilverexponeringen hos allmänheten (22).

 


Hos dräktiga försöksdjur som exponerats för kvicksilverånga har fosterhjärnan cirka 30% av den halt man finner i moderns hjärna (48). I samband med tiden för födseln ökar dock kvicksilverhalten påtagligt i fostrets hjärna och njurar (52). Vid analys av vävnader från en avliden gravid kvinna fann man 10 ng Hg/g i hjärnans nacklobsbark (occipital cortex) och 7 ng Hg/g i nacklobsbark hos fostret, det vill säga drygt 70% av moderns halt (17,22).

 

 

Om den avlidna kvinnan (se Del 1 - Bakgrund ) med 150 ng Hg/g hjärnvävnad varit höggravid, så skulle barnet mot bakgrund av ovanstående fall ha haft en kvicksilverhalt i hjärnan på i storleksordning 100ng Hg/g vävnad, det vill säga upp till tio gånger högre än nämnda toxiska effektnivå! Mot bakgrund av djurexperimentella studier, så skulle det blivande barnets kvicksilverhalt i hjärnan hamna på ungefär 50 ng Hg/g vävnad och därmed upp till fem gånger den toxiska effektnivån. 

 


Ovanstående pekar på att ett blivande barns kvicksilverhalter i hjärnan mycket väl kan tangera eller överskrida ovan nämnda effektnivå om den blivande mamman har mycket amalgamfyllningar.

 

 

Man ska vara försiktig med att direkt jämföra resultat från djur med människa. Det finns dock ingen anledning att tro att de nyfödda råttornas hjärnor skulle vara mer känsliga för kvicksilvrets toxiska effekter än den mänskliga spädbarnshjärnan.

 

 

Genom att den mänskliga hjärnan är mer välutvecklad och har större blodförsörjning än råttornas hjärnor, så ligger det nära till hands att anta att den mänskliga hjärnan är ännu känsligare för kvicksilver än råttornas. Här måste det som inom miljömedicinen kallas försiktighetsprincipen gälla fullt ut. Detta innebär att all användning av amalgam på flickor och fruktsamma kvinnor är oacceptabel.   

 

 

Diskussionen om risker med det blivande barnets exponering för kvicksilverånga från mammans amalgamfyllningar gäller främst subtila förändringar, som kan påverka beteende och personlighetsutveckling. Det kan gälla koncentrationssvårigheter, aggressivitet, rastlöshet och försenad mognad. MBD (Minimal Brain Dysfunction) är en diagnos som innefattar sådana besvär.

 

 

Del 1 - Bakgrund

 

Del 2 -Det blivande barnets kvicksilverexponering från mammans amalgamfyllningar

 

Del 3 - Kvicksilver i modersmjölk

 

Del 4 - Toxisk effektnivå av kvicksilver i fostrets och den nyföddes hjärna

 

Del 5 - Förändringar i barns personlighetsutveckling på grund av amalgam?

 

Del 6 - Sammanfattning

 

Del 7 - Så här kan du skydda ditt barn

 

Del 8 - Referenser

 

 

Tillbaka till inledningen av Graviditet och amalgam