Tandvårdsförordningen
– ett stort skämt för de amalgamskadade  

2010-12-29 

I en ny rapport kan vi nu se att Landstingen medvetet väljer att inte se och ta hand om de amalgamskadade.

Allt färre får hjälp med sin amalgamsanering. Det är inte längre någon större idé att ansöka om ekonomiskt stöd enligt högkostnadsskyddet från Landstingen för sin amalgamsanering. Chansen att få stöd är minimal.

I början av december kom Sveriges Kommuner och Landsting ut med en uppföljningsrapport för 2009 om hur Landstingens tandvårdsstöd har fungerat.

För amalgamskadade är rapporten ingen rolig läsning precis. Det har successivt blivit allt svårare att få sin amalgamsanering betald av landstingen som ett led i en medicinsk rehabilitering.

I hela Sverige fick bara 106 personer sin sanering betald enligt högkostnadsskyddet under 2009. Med tanke på att 10-tusentals svenskar kan vara sjuka av kvicksilvret i sina amalgamfyllningar är detta en alarmerande låg siffra.

Antal personer som under senaste åren har fått hjälp med sin sanering som ett led i en medicinsk rehabilitering:

2005    251 personer
2006    176 personer
2007    175 personer
2008    148 personer
2009    106 personer

Det är enklare att tigga ihop pengar till saneringen

Svårigheterna att få hjälp är nu så stora att jag helt enkelt avråder patienter som misstänker att de är amalgamskadade att ens ansöka om sanering enligt högkostnadsskyddet. Chanserna att få hjälp från samhället är nämligen minimala. Troligen får den som behöver pengar till sin sanering lättare ihop beloppet genom att sätta sig i köpcentra och på torg och tigga ihop pengar till sin sanering.

Jo, jag menar allvar. Landstingen har bevisligen vänt den här patientgruppen ryggen. 

Ända sedan Tandvårdsförordningen trädde i kraft 1998 har det varit svårt att få igenom en ansökan om amalgamsanering som ett led i en medicinsk rehabilitering hos landstingen. Tjänstemännens uppfinningsrikedomen om hur man skall stoppa möjligheterna för patienterna att få sin sanering betald har varit stor hos de flesta landsting. Många läkare har också vägrat skriva under en ansökan till Landstingen om sanering enligt högkostnadsskyddet.

Förlorarna är i det här fallet inte bara patienterna utan också landstingen när de medvetet låter patienterna ha kvar i sina hälsoproblem. Därmed fortsätter patienterna att vandra runt bland läkare och blir en onödig belastning för landstingens ekonomi.

En mer förhoppningsfull nyhet

Jag har tillsammans med professor Maths Berlin och med dr Magnus Nylander nyligen uppvaktat Socialdepartementet igen. Vi fick en mycket god kontakt med tjänstemännen och framställde konkreta förslag på hur vi skulle kunna komma tillrätta med amalgamproblemen i Sverige. Vi hade ett konstruktivt samtal om våra förslag under uppvaktningen. I samband med att jag skriver det här brevet får jag veta att det pågår en seriös diskussion om våra förslag på Socialdepartementet nu. Så snart de har några mer konkreta förslag på hur de anser att problemen ska hanteras skall Socialdepartementet återkomma till oss.

Mötet med tjänstemännen och signalerna därefter ger mig förhoppningar om att vi snart kan få uppleva att amalgam-problemen är på väg att tas på allvar av Socialdepartementet.

Fortsätt stöd oss

Vi är fortfarande i ett mycket stort behov av ditt ekonomiska stöd. Därför vädjar jag till dig att sätta in en rejäl gåva till Amalgamskadefondens Plusgiro 90 07 65 - 9 idag.

Med ett stort tack på förhand!

För ett amalgamfritt Sverige

Thomas Karlsson

Generalsekreterare