2011-11-21
Anita är vid det här laget ganska uppgiven av alla formella krav från sitt landsting. Hon ringde bedömningstandläkaren Hans Flodin och frågade varför de kräver ännu mer upplysningar. Han berättade om varför och vid samtalet förklarade han också:
- Det är jättesvårt att få kostnaden för amalgamsanering beviljad från landstinget. Om du skall gå vidare med det här skall veta att det krävs väldigt mycket för att man skall få sådant här beviljat, svarade Han Flodin.
Anita berättar för mig uppgivet att om hade hon haft pengar hade hon gett upp försöken med landstinget efter samtalet med Hans Flodin och tagit kostnaden för saneringen själv. Nu har inte Anita några pengar till sin sanering och det är därför vi engagerar oss för att Anita skall få hjälp.
Vid det här laget bestämde jag mig för att ringa Hans Flodin eftersom det verkar som om landstingets taktik är att trötta ut Anita med ideliga papperskrav så att hon till slut ger upp och försöker få fram pengar till amalgamsaneringen på egen hand.
Hans Flodin uppträdde trevligt och korrekt vid samtalet men svarade klart undvikande när jag konfronterade honom med hans kommentar till Anita om hur svårt det är att få en ansökan beviljad. Någon statistik om hur många som fått saneringen betald i Västerbotten hade han inte heller tillgänglig.
Vid samtalet med Hans Flodin fick jag klart för mig att han var extremt noga med att följa alla paragrafer till punkt och pricka. Flodin läste flitigt upp alla paragrafer och regler för mig som han kunde hitta på det här området. Det är tydligen viktigare att varje liten detalj i reglerna hanteras rätt för honom, än hur Anita mår och att hon snarast ska få hjälp med sin sanering.
Under de senaste veckorna har Anita annars arbetstränat. Hon har trivts bra med att komma ut på ett jobb och den vägen få sociala kontakter. Men samtidigt har smärtorna genom jobbet successivt återkommit och tilltagit. Hon har därför blivit tvungen att söka upp en sjukgymnast som har gett henne ett träningsprogram i syfte att hantera smärtorna.
Det Anita upplever som tyngst nu är dels den tröga byråkratin i hennes eget landsting, men också att hon får tillbaka smärtorna när hon har arbetstränat. Anita är dessutom rädd för att hennes läkare och tandläkare snart tröttnar på alla papperskrav från landstinget.
Av Hans Flodin fick jag veta vilken information han ansåg sig sakna. Jag kommer nu att driva på så att de papper han vill ha in ytterligare, snart landar på hans skrivbord.
För Anitas del har hösten inte börjat särskilt bra och vi vill fortsätta att stötta hennes kamp för att få sin sanering genomförd.